ئەم لیستە لە ماڵپەڕێک بە ناونیشانی http://www.winnbjorklund.se/filosofer.htm وەرگیراوە کە مەخابن ئێستا نازانین لەبەرچی نەماوە!

بۆ دڵنیابوون فەرموون بڕواننە  https://web.archive.org/web/20181204103310fw_/http://www.winnbjorklund.se/filosofer.htm

 IDÉHISTORIA - VÄSTERL

 

 

 

 

 

 

 

  Kartläggning/översikt (encyklopedi)

 

Senaste uppdateringen 2017-03-06

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

EFTERNAMN

FÖRNAMN

LAND

ÅR

INRIKTNING

Verksamhetsområde

SKRIFTER

SKRIFTER

Historisk period

Zarathustra [1]

Persien

ca 1000 f.Kr

Solon [2]

(från Aten)

ca 640-558 f.Kr.)

En av Greklands sju vise

Lao-Tse [3]

Kina

ca 604-531 f.Kr

Chilon [4]

(från Sparta)

Sparta

ca 600 f. Kr

En av Greklands sju vise

Thales [5]

(från Miletos)

Jonien

ca 625-547 f.Kr

Miletiska skolan

Naturfilosof

Anaximander[6]

(från Miletos)

Jonien

ca 610-547f.Kr

Miletiska skolan

Naturfilosof

Anaximenes [7]

(från Miletos)

Jonien

ca 585-530 f.Kr

Miletiska skolan

Naturfilosof

Pythagoras [8]

(från Samos)

Jonien

ca 580-500 f.Kr

Pythagorismen

Matematik/Filosofi

Xenofanes [9]

(från Kolofon)

Jonien

ca 570-470 f.Kr

Konfucius [10]

Kina

ca 551-479 f.Kr

Konfucianismen

Heraklietos [11]

(från Efesos)

Jonien

ca 540-480 f.Kr

Efesiska skolan

Naturfilosof

Parmenides [12]

(från Elea)

Sicilien

ca 515-? f.Kr

Eleaterna

Naturfilosof

Ontologin

Anaxagoras[13]

(från Klazomenai)

Jonien

ca 500-428f.Kr

Pluralismen

Naturfilosof

Empedokles[14]

(från Arkagas)

Sicilien

ca 492-432f.Kr

Pluralismen

Elementläran

Om naturen

Reningarna

Zenon [15]

(från Elea)

Sicilien

ca 490-430 f.Kr

Stoismen

Naturfilosof

Eleaterna

Protagoras [16]

(från Abdera)

Grekland?

ca 481-411 f.Kr

Sofismen

Sofist

Gorgias [17]

(från Leontinoi)

Sicilien

ca 480-374 f.Kr

Nihilism[18]

Sofist

Antifon

(från Athen)

Grekland

ca 480-411 f.Kr

 

Sofist

Om sanningen

Melissos [19]

(från Samos)

Grekland

ca 470 f.Kr

Eleaterna

Naturfilosof

Diogenes [20]

(från Apollonia)

Grekland

ca 460 f.Kr

Sofismen

Sofist

Sokrates [21]

(från Athen)

Grekland

ca 470-399 f.Kr

Rationalism

Sofist

Demokritos[22]

(från Abdera)

Grekland

ca 460-340 f.Kr 

Atomismen

Naturfilosof

Buddha [23]

Siddharta Gautama

Indien

ca 448-368 f.Kr

Buddhismen

Alkmaion [24]

(från Crotone)

Grekland

ca 400 f.Kr

Pythagorismen

Naturfilosof

Leukippos

(från Miletos)

Jonien

ca 440?-? f.Kr

Atomismen

Naturfilosof

Isokrates [25]

(från Athen)

Grekland

ca 436-338 f.Kr

Retoriker

Moralfilosof

Alkidamas [26]

(från Elis)

ca 420-? f.Kr

 

Sofist

Kratylos [27]

 

Cyniska skolan

 

Antisthenes [28]

  

Grekland

ca 444-368f.Kr

Cyniska skolan

Aristippos [29]

(från Cyrene)

Grekland

ca 435-365 f.Kr

Idealism?

Platon [30]

(från Athen)

Grekland

ca 427-347 f.Kr

Cyniska skolan

Sofist

Theaitetos, Staten, Gästabudet, Sokrates försvarstal, 

Dion [31]

ca 410 f.Kr.

Platonismen

 

Diogenes [32]

(från Sinope)

Grekland

ca 412-323 f.Kr

Cyniska skolan

Euklides [33]

(från Megara)

Grekland

ca 400 f.Kr

Megariska skolan

Crato

(från Thebe)

Grekland

ca 300 f.kr

Platonismen

Anaxarchus[34]

Grekland

ca 300 f.Kr

Herakleides[35]

(från Pontos)

Grekland

388-315 f. Kr

Xenokrates [36]

ca 396-314 f.Kr.

Megariska skolan

Aristoteles [37]

(från Stageira)

Grekland

384-322 f.Kr

Peripatetiska skolan

Politiken

Metaphysics

Theophrastos[38]

(från Eresos)

Jonien/Grekl

ca 372-288 f.Kr

Epikurenism

Biologi

Etiska karaktärer

Pyrrhon [39]

(från Elis)

Grekland

ca 360-272 f.Kr

Pyrrhonismen

Epikuros [40]

(från Samos)

Grekland

341-270 f.Kr

Epikurenism

Zenon [41]

(från Kition)

Cypern

ca 336-264 f.Kr

Stoiska skolan

Verksam i Athen

Metrodorus

(från Lampsacus)

Grekland

ca 331-278 f.Kr

Epikurenism

Kleanthes [42]

(från Assos)

ca 331-233 f.Kr

Cyreneiska skolan

Hegesias [43]

Grekland

ca 330-270 f.Kr

Stoiska skolan

Hermarchus

Grekland

ca 325-250 f.Kr

Epicureanism

Arkimedes [44]

(från Syrakusa)

Grekland

ca 287-212 f.Kr

Krysippos [45]

(från Soloi)

Grekland

ca 279-206 f.Kr

Stoiska skolan

Diogenes

(från Seleukia)

ca 230-150 f.Kr

Stoiska skolan

Diogenes Laertios [46]

Grekland

ca 200 f,Kr

 

Filosofihistoriker

Crantor

Grekland

ca ? - 175 f.Kr

Stoiska skolan

Panaitios

(från Rohdos)

ca 185-110 f.Kr

Stoiska skolan

Poseidonios[47]

(från Apamea)

Grekl/Syrien?

ca 135-51 f.Kr

Stoiska skolan

Vetenskap/Filosofi

Cicero [48]

Marcus Tullius

Romare

106-43 f.Kr

Peripatetiska skolan

Författare/Politiker

Tuskulanska samtal

Om det högsta goda och onda

Andronikos[49]

(från Rohdos)

ca 100 f.Kr

Philon

(från Alexandria)

Numenios

(från Apamea)

Syrien

Stoiska skolan

Seneca [50]

Lucius Anneus

Romare

ca 4 f.Kr-65 e.Kr

Stoiska skolan

Hercules, Medea, Agamemnon, m.fl.

Plutarchos [51]

ca 46-120 e.Kr

Demonax

Grekland

ca ? - 150 e.Kr

Pyrrhon [52]

(från Elis)

Stoiska skolan

 

Epiktetos [53]

(Rom)

Grekland

ca 55-135 e.Kr

Stoicism

Enchiridion (i översättning - Handbok i livets konst)

 

Alexander [54]

från Afrodisias

Grekland

f. ca 100 e.Kr

Peripatetiska skolan

Galenos [55]

(från Pergamon)

Grekland

f. ca 100 e.Kr

Läkare

Aurelius [56]

Marcus

Romare

121- 180 e.Kr

Kejsare

Självbetraktelser

Ammonios Sakkas [57]

Grekland

ca? -242 e.Kr

Nyplatonism

Plotinos [58]

204-270 e.Kr

Nyplatonism

Enneaderna

Porphyrios [59]

Syrien

232-304 e.Kr

Nyplatonism

Proklos [60]

Syriska skolan

Iamblichos [61]

(från Chalkis)

Syrien

ca 330 e.Kr

Nyplatonism

Ambrosius av Milano [62]

Italien

340-397

Kristen platonism

Teolog

Hypatia [63]

av Alexandria

Grekland/Egy

350-415 e.Kr

Kvinnlig filosof/matamatiker

Augustinus [64]

Aurelius

Romare

354-430

Teolog

Bekännelser (Confessiones)

Om Gudsstaten

Boëthius [65]

Romare

480-524

Skolastik

Filosof/Politiker

Teologiska traktater

Filosofins tröst

Avicenna [66]

Persien

980-1037

 

Johannes Scotus av  Erigena

Skolastik

Anselm av Canterburry [67]

Italien/Eng

1033-1109

Skolastik

Teolog

Abu Hamid Al Ghazali [68]

Persien

1058-1111

Sufism

Teolog/Filosof

Abélard [69]

Pierre

Frankrike

1079-1142

Skolastik

Teolog

Sic et Non

Averroës [70]

Arabien

1126-1298

Panteismen

Teolog/Filosof

Maimonides[71]

Moses

Egypten

1135-1204

Judisk/Islamisk filosofi

Rättslärd/läkare

Vägvisare för den villrådige

Bacon [72]

Roger

England

1210-1294

Skolastik

Franciskanmunk

Pseudo-Dionysios Areopagitas

Skolastik

Bonaventura

Skolastik

Magnus

Albertus

Skolastik

Thomas av Aquino [73]

Italien

1225-1274

Skolastik

Teolog/Filosof

Summa  theologiae 

Eckehart [74]

(mäster)

Tyskland

1260-1327

Skolastik

Teolog/Filosof

Undervisande tal

Predikningar

Dante [75]

Alighieri

Italien

1265-1321

Skolastik

Poet/Filosof?

Den gudomliga komedin

Vita nuova ( Nytt liv)

Inferno enligt Dante ….

Duns Scotus[76]

Johannes

Frankrike

1266-1308

Skolastik

Ockham (Occam) [77]

William

England

1275-1349

Skolastik

Teolog/Filosof

Summa logicae

Buridan [78]

Jean

Frankrike

1300-1358

Cusanus [79]

Nicolaus

Tyskland

1401-1464

Kristen humanism

Teolog/Filosof

Om anden

Valla[80]

Lorenzo

Italien

1406-1457

Epicureanism

Biel [81]

Gabriel

Tyskland

1418-1495

Skolastik

Collectorium

Erasmus av Rotterdam [82]

Nederland

1466-1536

Kristen humanism

Dårskapen lov 

Förtroliga samtal

Machiavelli [83]

Niccolò

Florens/Italie

1469-1527

Machiavelism

Politisk

Fursten (IL PRINCIPE)

Betraktelser över Livius första dekad

Luther [84]

Martin

Tyskland

1483-1546

Protestant

Teolog

Ignatius av Loyola

Spanien

1491 - 1556

Jesuit

Teolog

de Montaigne[85]

Michel

Frankrike

1533-1592

Essäer

Bruno [86]

Giordano

Italien

1548-1600

Empirism

Bacon [87]

Francis

England

1561-1626

Empirism

New Atlantis

Essäer

Campanella[88]

Tommaso

Italien

1568- 1639

Legalismen?

Om den spanska monarkin

Solstaten

Grotius [89]

Hugo

Nederland

1583-1645

Naturrättsfilosof

Hobbes [90]

Thomas

England

1588-1679

Rationalism

Politisk teoretiker

Leviathan

Gassendi [91]

Pierre

Frankrike

1592 - 1655

Empirism

Descartes [92]

René

Frankrike

1596-1660

Dualismen

Avhandling om metoden

Cogito ergo sum

Pascal [93]

Blaise

Frankrike

1623 -1662

Rationalism, Cartesiska skolan

Matematiker/fysiker/filosof

Cavendish [94]

Margaret

England

1623-1673

Rationalism

Experimental Philosophy (Experimentalfilosofiska observationer)

The Blazing World (1666)

Geulincx [95]

Arnold

Nederland

1624 -1669

Ockasionalism

Conway

Anne

England

1631-1679

Cambridge-platonism

Spinoza [96]

Baruch

Nederland

1632-1677

Panteismen

Tractatus theologico-politicus 

Ethica

Leibniz [97]

Gottfried

Tyskland

1646-1716

Rationalism

Locke [98]

John

England

1632-1704

 

Politisk?

Second treatise of civil government

Tindal [99]

Matthew

England

? - 1733

 

Newton

Isaac

England

? - 1727

Empirism

Vico

Giambattista

Italien

1668-1744

 

Toland [100]

John

Irland

1670 -1722

Panteismen

Berkeley [101]

George

Irland

1685-1753

 

Biskop

Filosofins problem

Swedenborg[102]

Emanuel

Sverige

1688 - 1772

Upplysningsman/Rationalismen

Arcana Copelestia 1749-65

de Montesquieu[103]

Charles 

Frankrike

1689-1755

Encyklopedist

Politisk

Persiska brev (Satir)

Essais

Voltaire [104]

Francois-Marie

Frankrike

1694-1778

Empirism

Candide

Låt oss odla vår trädgård

Hume [105]

David

Skottland

1711-1776

Romaniken

Språk, sanning, logik

An Enquiries Concerning Human Understanding

Rousseau [106]

Jean Jacques

Schweiz/Fran

1712-1778

Encyklopedist

Författare/filosof

Samhällsfördraget, Émilie, Julie eller Den ny

Bekännelserna

Frihet, jämlikhet och broderskap

Diderot [107]

Denis

Frankrike

1713-1784

Encyklopedist

Författare/filosof

Encyklopedien

Helvétius

Claude Adren

Frankrike

1715-1771

Encyklopedist?

De L'esprit / 1758

Condillac [108]

Etienne de

Frankrike

1715-1780

Empirism/Fenomenalism

d'Holbach [109]

Paul Henri Thierry

Frankrike

1723-1789

Ateist

d'Alembert[110]

Jean le Rond

Frankrike

1717-1783

Encyklopedist

Matematik/Filosofi

Kant [111]

Immanuel

Tyskland

1724-1804

Fenomenalismen

Kritik av det rena förnuftet  1781

Kristen tro (Pietist)

Casanova [112]

Giacomo

Italien

1725-?

 

Burke [113]

Edmund

England

1729-1797

Konservatismen

Politisk

Reflektioner om franska revolutionen

Hamann [114]

Johann Georg

Tyskland

1730-1788

Paine [115]

Thomas

England

1737-1809

Rättsfilosof

The Age of Reason 1794-95

Rights of Man 1791-92

Beccaria [116]

Cesare

Italien

1738-1794

Upplysningsman

Dei delitti e delle pene (Om brott och straff) 1764

Lavater [117]

Johann Caspar

Schweiz

1741-1801

Filosof/Författare

Thomas [118]

Jefferson

USA

1743-1826

Romantiken

Politiker/Filosof

Oavhängighetsförklaringen

von Herder[119]

Johann Gottfried

Tyskland

1744-1803

Utilitarismen

Filosof/Författare

Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit

Weishaupt[120]

Adam

Tyskland

1748-1830

Illuminati

Samhällsomstörtare

Bentham [121]

Jeremy

England

1748-1832

Dialektisk/Idealism

Fragments on Governments 1776

Introduction to the principles of morals and legislation 1789

Thorild 

Thomas

Sverige

1759-1808

Panteismen

Passionerna

Att tänka fritt är stort, men tänka rätt är större

Hegel [122]

Friedrich

Tyskland

1770-1831

Hegelianismen

Wissenschaft der Logik / 1816

Philosophie der Geschichte

Fichte [123]

Johann Gottlieb

Tyskland

1762-1814

Idealism

Hela vetenskapslärans grunddrag

Tal till tyska nationen

Mill [124]

James

Skottland

1773-1836

Utilitarismen

von Schelling[125]

Friedrich

Tyskland

1775-1854

 

En esteticerande, panteistisk, romantisk naturfilosof

Herbart [126]

Johann

Tyskland

1776-1841

Naturfilosof/Nihilism

Filosof/Pedagog

Schopenhauer[127]

Arthur

Tyskland

1788-1860

Fenomenalismen

Världen som vilja och föreställning

Pessimistisk viljeteoretiker[128]

Comte [129]

August

Frankrike

1798-1857

Positivismen

Emerson [130]

Ralph Waldo

Amerika

1803-1882

Transcendentalism

Nature

Stirner [131]

Max

Tyskland

1806-1856

Utilitarimen

Mill [132]

John Stuart

England

1806-1873

Utilitarimen

On Liberty 1859  (Om friheten) 

A system of logic

Utilitarismen 1863

Proudhon [133]

Pierre-Joseph

Frankrike

1809-1865

Anarkism

Qu'est-ce que la propriété? ("Vad är egendom?").

Darwin

Charles

1809-1882

Om arternas uppkomst

Kierkegaard[134]

Søren

Danmark

1813-1855

Existentialism

Antingen - eller 1843

Indövelse i christendom

Bakunin [135]

Michail

Ryssland

1814-1876

Anarkism

de Tocqueville[136]

Alexis

Frankrike

1816-1882

Liberalismen?

Gobineau [137]

Joseph Artur

Frankrike

1816-1882

 

Marx [138]

Karl

Tyskland

1818-1883

Dialektisk materialism

Politisk

Schweiz

Engels [139]

Friedrich

Tyskland

1820-1895

Dialektisk materialism

Politisk

Spencer [140]

Herbert

England

1820-1903

Empiriokriticismen

Avenarius [141]

Richard

Tyskland

1834-1896

Pessimismen

Kritik der reinen Erfahrung  1888-90

Sidgwick [142]

Henry

England

1838-1900

Hedonism

Mach 

Ernst

Österrike

1838-1916

Logisk positivism

Machs tal

Brentano [143]

Franz

Tyskland

1838-1917

Intentionalitet

Filosofi/Psykologi

Peirce [144]

Charles Sanders

Amerika

1839-1914

Pragmatism

von Hartmann[145]

Eduard

Tyskland

1842-1906

Existentialism

William [146]

James

Amerika

1842-1910

Pragmatism

Kropotkin[147]

Pjotr 

Ryssland

1842-1921

Anarkism

Nietzsche [148]

Friedrich

Tyskland

1844-1900

Existentialism

Ecce homo

Morgonrodnad

Sålunda talade Zarathustra

Pareto [149]

Vilfredo

Italien

1848-1923

Filosof/ekonom

Traité de SociologieGénérale 1919

Frege [150]

Gottlob

Tyskland

1848-1925

Fenomenalism

Om mening och betydelse

Tanken

Chamberlain[151]

Huston Stewart

Eng/Tyskland

1855-1927

Nazismen

Tillich

Paul

Tyskland/US

1886-1965

Existentialism

Teolog/Filosof

Husserl [152]

Edmund

Tyskland

1859-1938

Fenomenologi

Idéer till en ren fenomenologi och fenomenologisk filosofi 1913

Alexander [153]

Samuel

1859-1938

Realfilosof

Bergson [154]

Henri

Frankrike

1859-1941

Politisk/Analytisk

Dewey [155]

John

Amerika

1859-1952

Pragmatism

Pedagog

Whitehead[156]

Alfred North

Eng/Amerika

1861-1947

Weber [157]

Max

Tyskland

1864-1920

Sociolog

(Arbete och utbildning = utveckling)

Vetenskap och politik (Elitteori)

Sjestov [158]

Lev

Ryssland

1866-1938

Logisk empirism

Dostojevskij och Nietzshe: Tragedins filosofi 1903

Gandhi [159]

Mahatma

Indien

1869-1948

Satyagraha

Russel [160]

Bertrand

England

1872-1970

Ideéll Utilitarism

Analytisk filosofi

Mänsklig kunskap 1948

Filosofins problem 1912

Logisk empirism

Moore [161]

George Edward

England

1873-1958

Utilitarism

Moralfilosof

Principia Ethica  1903

Ethics  1912

Jung [162]

Carl G.

Schweiz

1875-1961

Psykologi

Idéhistoriker

Schweitzer[163]

Albet

Tyskland

1875-1965

Buber [164]

Martin

Österrike/Isr

1878-1965

Ich und Du  1923

Spengler [165]

Oswald

Tyskland

1880-1936

Existentialist

Der Untergang des Abendlandes 1918

Jaspers [166]

Karl

Tyskland

1883-1969

Logisk empirism

Philosophie 1-3 1932 

Wittgeinstein[167]

Ludwig

Öster/Eng

1889-1951

Existentialist

Tractatus Logico-Philosohicus  1922

Filosofiska undersökningar  1953

Marcel [168]

Gabriel

1889-1973

Existentialist

Heidegger [169]

Martin

Tyskland

1889-1976

Existentialist

Varat och tiden  (Sein und Zeit) 1927

Marcuse [170]

Herbert

Tyskland/US

1898-?

Den endimensionella människan

Gramsci [171]

Antonio

Italien

1891-1937

Anarkism

Politisk

Niebuhr

Reinhold

USA

1892-1971

Kristen Realism

Teolog/Filosof

The Irony of American History

von Hayek[172]

Friedrich

1899-1992

Popper [173]

Karl Raimund

England

1902-1994

Existentialist

Politisk

Det öppna samhället och dess fiender

Unendeo Quest (Sökande utan slut)

Sartre [174]

Jean Paul

Frankrike

1905-1980

Existentialist

Vänsterinriktad

Existentialismen är en humanism 1946

L'etre et le néant

Beckett

Samuel

1906-1989

Varat och intet 1943

Äcklet 1938

Flugorna 1944

Adorno

Theodor W.

Tyskland

1903-1969

Frankfurtskolan

Arendt

Hannah

Tyskland/US

1906-1975

Existentialist

Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem 1964

De Beauvoir[175]

Simone

Frankrike

1908-1986

The second sex/Det andra könet

L´Envitee

Ayer [176]

Alfred

England

1910-1989

Austin [177]

John Langshaw

England

1911-1960

Næss [178]

Arne

Norge

1912-2009

Ekosofi

Livsfilosofi

Camus [179]

Albert

Algeriet/Fran

1913-1960

Existentialist/Författare

Författare/Filosof

Myten om Sisyfos

Främlingen

Pesten

Von Wright[180]

Georg Henrik

Finland

1916-2003

Vetenskapen och förnuftet 1987

Myten om framsteget 1993

Rawls [181]

John

USA

1921-2002

Politisk

En teori om rättvisa  1971

Okunnighetens slöja

Harvard professor

Kuhn

Thomas

USA

1922-1996

Inkommensurabilitet

Vetenskapsteoretiker

De vetenskapliga revolutionernas struktur

Dummett [182]

Michael

England

1925-

Politisk/Liberalism

The Logical Basis of Metaphysics

Foucault [183]

Michel

Frankrike

1926-1984

Kontinentala filosofin

Noam Chomski

1928-

Liberal Anarkist

Habermas [184]

Jürgen

Tyskland

1929-

Frankfurtskolan

Borgerlig offentlighet

Derrida [185]

Jacques

Frankrike

1930-2004

Politisk

Skurkar och vänskapens politik

Marx spöken

Dworkin

Gerald

1937-

Paternalismen

Nozick [186]

Robert

England

1938-2002

Liberalismen

Politisk

Anarchy, State and Utopia 1974

Dawkins [187]

Richard 

England

1941-

Ateismen

Illusionen om Gud  2006

Parfit [188]

Derek

England

1942-1917

Rationalismen

Dennett [189]

Daniel

USA

1942-

Determinism

Trías [190]

Eugenio

Spanien

1942-

Att tänka det religiösa

Scruton [191]

Roger

England

1944-

Kulturkonservatism

Culture Counts (på svenska: Kultur räknas, Atlantis förlag 2009)

Pettit

Philip

Irland/USA

1945-

Singer [192]

Peter

USA

1946-

Moralfilosof

Praktisk etik

En värld

Law [193]

Stephen

England

Författare/Filosof

Bluff

Anscombe

Elizabeth

Althusser

S:t Augustine av Hippo

Fysikalism

Barnes [194]

Jonathan

England

Barthes

Bolzano

Religion

Bonaventura

Bruno

Giordano

Italien

1600

Buber

Martin

Positivismen

Cabanis

Carnap

Rudolf

Carlyle [195]

Thomas

Skottland

?-1881

Samhällsfilosof

Informationsåldern

Castell

Manuel

Cohen

Hermann

Collins

John Anthony

England

?-1729

Condorcet

Constant

Benjamin

Frankrike

? - 1830

Croce

Benedetto

Davidson [196]

Donald

?-2003

Deleuze

Deussen [197]

Paul

Encyklopedist

Ecco

Umberto

Italien

Gadamer

Hans-Georg

Gewirth [198]

Alan

Guattari

Durkheim

Emile

Dworkin

Ronald D.

Foucault

Føllesdal 

Dagfinn

Norge

Rättsteoretiker

Grotius

Hempel [199]

Carl 

Problems and Changes in the Empiricists Criterion of Meaning

von Herder

Johann

Tyskland

? - 1803

Honderich[200]

Ted

Vilken är din frihet

Horkheimer

Max

Tyskland

Frankfurtskolan

Huxley

Thomas

England

? - 1895

Kelsos [201]

Kuhn

Thomas

De vetenskapliga revolutionernas struktur

Leopardi [202]

Giacomo

Italien

1798-1837

Författare

Canti

Lakatos

Imre

Falsification and the Methodology

Lavelle

Louis

Mach

Ernst

Mann

Thomas

Tyskland

Mc Taggart

John

The Nature of Existence Volume 1 and 2

Mettrie

Milton

John

Idealism

Det förlorade paradiset

Muschg

Adolf

Schweiz

Negri [203]

Antonio

Italien

Samhällsfilosof

Imperiet

Origenes

185-254

Pascal

Blaise

Parfit

Derek

England

1942-

Konsekventialismen

Overpopulation and the Quality of life

Proust

Quine[204]

Williard van Orman

USA

Positivismen

Two Dogmas of Empiricism

Ryle

Gilbert

Hegemoniteorin

The Concept of mind

Begreppet själ

Savigny

von Schlegel

Friedrich

Tyskland

Encyklopedist

Schlick

Moritz

Scotus Erigena

Johannes

Searle

John R

Sen [205]

Amartya

Indien/England

Ekonomi/Filosofi

Smith Churchland

Patricia

Neurophilosophy: Toward a Unifield Science of the Mind-Brain

Sprigge

Timothy

Stevenson [206]

Charles Leslie

USA

1908 - ?

Sidgwick

Henry

Methods of Ethics

Dennett

Daniel

USA

Taylor

Charles

Wahl

Jean

Walter

Benjamin

Walzer

Michael

Politisk filosof

Whewell

Winch

Peter

Parfit

Derek

Moralfilosof?

Foot

Philippa

Moralfilosof?

Glover

Jonathan

Moralfilosof?

Korsgaard

Christine

Moralfilosof?

Scanlons

Thomas

Moralfilosof?

Höijer

Benjamin

Sverige

af Leopold

Carl Gustaf

Sverige

Geijer

Erik Gustaf

Sverige

Rydelius

Andreas

Sverige

Idealismen

Boström [207]

Christopher Jacob

Sverige

1797-1866

Norström [208]

Vitalis

Sverige

1856-1916

Hvad innbär en modern ståndpunkt i filosofien? 1898

Religion och tanke 1912

Larsson [209]

Hans

Sverige

1862-1944

"Uppsalaskolan"

Lunda-filosof

Hägerström[210]

Axel

Sverige

1868-1939

"Uppsalaskolan"

Das prinzip der Wissenschaft

Kants etik

Phalén

Adolf

Sverige

1884-1931

Kritik av subjektivismen 1910

Oxenstierna

Gunnar

Sverige

Marc-Wogau

Konrad

Sverige

1902-?

Mac Leod

Andries

Sverige

Uppsala

Hedenius

Ingemar

Sverige

1906-?

 

Om rätt och moral  1941

Tro och vetande 1949

Helvetesläran  1972[213]

Wedberg 

Anders

Sverige

Lundkvist 

Artur

Sverige

Almqvist

C J L

Sverige

Atterbom

Sverige

Stagnelius

Sverige

Wikner

Pontus

Sverige

Segelberg

Ivar

Sverige

Furberg

Mats

Sverige

Bremer

Fredrika

Sverige

Tegnér

Esaias

Sverige

Tännsjö [214]

Torbjörn

Sverige

1946-

Vårdetik

Göra barn

Asiatiska filosofer

Zarathustra[215]

Persien

ca 1000 f.Kr

Lao-tse [216]

Kina

ca 604-531 f.Kr

Konfucius [217]

Kina

ca 551-479 f.Kr

Chang Tzu

Kina

ca 300 f.Kr

Buddha [218]

Siddharta Gautama

Indien

ca 448-368 f.Kr

Buddhismen

Mystiker

Swedenborg[219]

Emanuel

Sverige

1688-1772

Upplysningsman/Rationalismen

Arcana Copelestia 1749-65

Martinus

Thomsen

Danmark

1890-1981

von Däniken

Erich

Schweiz

1935-

Vetenskapsmän

Arkimedes

Heron

Aristarchos[220]

från Samos

ca 310-230 f. Kr

Astronom/Matematiker

Euklides [221]

från Alexandria

Grekland

ca 325-265 f.Kr

Matematiker

Elementa

Eratosthenes[222]

ca 276-194 f, Kr

Astronom/Matematiker

Hua Tuo [223]

Kina

ca 180-240 e,Kr

Biologi/Medicin

Hippokrates[224]

Grekland

Biologi/Medicin

Galenos

Medicin

Kopernikus

Nikolaus

Polsk/Tysk

1473-1543

Astronom

De revolutionibus orbium coelestium

Solen är universums medelpunkt[225]

Galilei [226]

Galileo

Italien

1564-1642

Fysiker/Astronom

Dialog över de två viktigaste världssystemen

Solen är världsalltets medelpunkt

Brahe

Tycho

Einstein

Planck

Max

Tyskland

1858-1947

Teoretisk fysiker

Kvantteorin

Newton

Darwin

Charles

England

1809-1882

Naturforskare

Om arternas uppkomst genom naturligt urval

Psykologi

Freud

Sigmund

1856-1939

 

Ekonomer

Smith [227]

Adam

Skottland

1723-1790

Nationalekonom

En undersökning av folkets välstånd

Arbete är källan till välstånd[228]

Pareto [229]

Vilfredo

Italien

1848-1923

Ekonom/filosof

Traité de SociologieGénérale 1919

Taylor [230]

Frederick W.

Amerika

1856-1915

Ingenjör

Scientific Management

Veblen [231]

Thorstein

Amerika

1857-1929

Ekonom/sociolog

von Mises [232]

Ludwig

Österrike

1881-1973

Ekonom

Keynes[233]

John Maynard

England

1883-1946

Nationalekonom

Schumpeter[234]

Joseph

1883-1950

Ekonom

Kapitalismus, Sozialismus und Demokratie 1942

von Hayek

Friedrich

Österrike

1899-1992

Ekonom/politisk filosof

Friedman [235]

Milton

Amerika

1912-2006

Klassisk liberalism

Nationalekonom

Frihet att välja: Ett personligt inlägg  2010

Sen[236]

Amartya

Indien/England

Ekonom/filosof

Politiker

Demosthenes[237]

(från Athen)

Grekland

384-322 f.Kr.

Upplysningsman

Politiker/Retoriker

More [238]

Sir Thomas

England

1478-1535

Politiker/Författare

Utopia

Thomas [239]

Jefferson

USA

1743-1826

Politiker/Filosof

Oavhängighetsförklaringen

Robespierre[240]

Maximilien de

Frankrike

? - 1794

Liberalismen

Toqueville [241]

Charles Alexis

Frankrike

1805-1859

Machiavelism

Politisk

Om folkväldet i Amerika 1835-40

Machiavelli[242]

Nicolò

Florens/Italie

1469-1527

Anarkism

Politiker/Författare

Betraktelser över Livius första dekad

Fursten (IL PRINCIPE)

Proudhon [243]

Pierre Joseph

Frankrike

1809-1865

Anarkism

Politisk

Qu'est-ce que la propri'et'e?

Bakunin [244]

Michail

Ryssland

1814-1876

Kommunismen

Politisk

Dieu et l'état 1871

Marx [245]

Karl

Tyskland

1818-1883

Dialektisk materialism

Politisk

Kapitalet

Engels [246]

Friedrich

Tyskland

1820-1895

Kommunismen

Politisk

Lenin

Vladimir

Sovjetuni.

1870-1924

 

Politisk

Hitler

Adolf

Tyskland

1889-1945

Kommunismen

Politisk

Mein kampf

Mao [247]

Tse-Tung

Kina

1893-1976

Kommunismen

Politisk

Maos lilla röda

Om motsättningar

Trotskij

Lev Davidovitj

Ryssland

? - 1940

Historiker

Herodotos[248]

från Halikarnassos

ca 484-425 f.Kr

Thukydides

(från Athen)

ca 471-399 f.Kr

Polybios [249]

Romersk

ca 200-120 f.Kr

Universalhistorien

Livius [250]

Romersk

Författare

Homeros

Grekland

ca 700 f.Kr

Skald/Mytologi

Iliaden

Odysseén

Hesiodos [251]

Grekland

ca 700 f.Kr

Skald/Mytologi

Theogoni 

Verk och dagar

Aischylos [252]

Grekland

ca 525-456 f.Kr

Dramatiker

Pindaros [253]

Grekland

ca 520-440 f.Kr

Diktare

Sofokles [254]

(från Athen)

Grekland

ca 496-406 f.Kr

Dramatiker

Euripides

Grekland

ca 480-406 f,kr

Dramatiker

Medea

Elektra

Anses vara den förste yrkesförfattare i Athen 

Aristofanes[255]

(från Athen)

Grekland

ca 445-385 f.Kr

Komediförfattare

Lysistrate

Molnen

Xenofon [256]

(från Athen)

Grekland

ca 430-354 f.Kr

Författare

Menandros

ca 342-291 f.Kr

Antipatros[257]

(från Sidon)

Grekland

ca 100-talet f.Kr

Cicero

Romersk

ca ?-43 e.Kr

Caesar [258]

Romersk

Kejsare/Författare

Commentarii de bello gallico

Catullus

Romersk

Lucretius

Romersk

Poet

Om tingens natur

Ovidius

Romersk

Metamorfoserna

Vergilius [259]

Romersk

70-19 f.Kr

Epikureismen

Aeneiden (på latin Aeneis)

Horatius [260]

Romersk

65-8 f.Kr

Stoicismen

Poet

Ars poetica

"Aurea mediocritas" 

Seneca[261]

Lucius Anneus

Romare

ca 4 f.Kr-65 e.Kr

Diktare/Filosof

Hercules, Medea, Agamemnon, m.fl.

Stoiska skolan

Petronius [262]

Gajus

Romare

?-66 e.Kr

Författare

Plutarkos

Grekland

ca 46-120 e.Kr

Encyklopedist

Författare/Historiker

Lukianos

Grekland

ca 120-180 e.Kr

Ferdawsi [263]

Persien

ca 900-talet

Muslim

Diktare

Voltaire [264]

Dante [265]

Francois-Marie

Frankrike

1694-1778

Författare/Filosof

Candide

Låt oss odla vår trädgård

Petrarca [266]

Alighieri

Italien

1265-1321

Humanism

Poet

Den gudomliga komedin

Vita nuova ( Nytt liv)

Inferno enligt Dante ….

Machiavelli[267]

Francesco

Italien

1304-1374

Machiavelism

Diktare

Epistolae

Italia mia

Canzoniere (396 kärleksdikter)

Shakespeare[268]

Nicolò

Florens/Italie

1469-1527

Författare/Politiker

Betraktelser över Livius första dekad

Fursten (IL PRINCIPE)

de La Fontaine

Jean

Frankrike

1621-1695

Fabelfiktare

de La Bruyère

Jean [269]

Frankrike

1645-1696

Författare

Les cractères (Karaktärer eller tidens seder)

Rousseau [270]

Encyklopedist?

Goethe [271]

Jean Jacques

Schweiz/Fran

1712-1778

Romantiken

Författare/filosof

Samhällsfördraget

Bekännelserna

Frihet, jämlikhet och broderskap

Leopardi [272]

Johann Wolfgang

Tyskland

1749-1832

Diktare

Den unge Werthers lidande

Faust

De Balzac [273]

Giacomo

Italien

1798-1837

Författare

Canti

Toqueville [274]

Hondré

Frankrike

1799-1850

Författare

La Comédie Humaine (Den mänskliga komedin)

Förlorade illusioner

Poe

Charles Alexis

Frankrike

1805-1859

Författare/Politiker

Om folkväldet i Amerika

Dostojevskij[275]

Fjodor

Ryssland

1821-1881

Anarkism?

Författare

Bröderna Karamasov

Idioten

Brott och straff

Tolstoj

Leo Nikolajevitj

Ryssland

1825-1910

Författare

Anna Karenina

Krig och fred

London[276]

Jack

Amerika

Författare

Skriet från vildmarken

Kafka [277]

Franz

Tjeckoslovak

? - 1924

Processen

Förvandlingen

Sandemose[278]

Aksel

Norge

1899-1965

Strindberg

August

Wilde [279]

August

Sverige

Symbolism

Författare

En dåres försvarstal

Fröken Julie

Taschandala

Maeterlinck[280]

Oscar

Irland/Englan

1854-1900

Symbolism

Författare

En idealisk äkta man 

Solfjädern

de Cervantes[281]

Maurice

Belgien/Fran

1862-1949

Författare/Filosof

Pelléas och Mélisandre

Fågel Blå

Miguel

Don Quijote


[1]

Zarathustra är en sägenomspunnen gestalt från forntiden. Men om den historiske Zarathustra är föga känt. Den zoroastriska religionen har anhängare också i våra dagar - framför allt i Indien och Iran, men också i Sverige. Cirka 1000 f.Kr fökunnade profeten Zarathustra (Zoroaster på grekiska) att guden över alla gudar var Ahura Mazda, som var skapare av allt gott, och uppmanade människor att ansluta sig till det kosmiska slaget mot allt ont. Zoeoastrismen var en monoteistisk religion och den dominerande trosriktningen i Iran fram till islams intåg på 600-talet efter Kristus. Kanske har zoroastrismen med sina begrepp om om himmel och helvete, änglar, återuppståndelse och domedag haft inverkan på andra religioner.

[2]

Solon från Aten. Som arkont för året 594 f.Kr. fick han det svåra uppdraget att i egenskap av lagstiftare med oinskränkt fullmakt nyordna hela statsskicket.
Det attiska samhället var sedan en längre tid tillbaka sönderslitet av svåra strider mellan det Aristokratiska partiet eller eupatriderna, vilka tillika var i besittning av nästan all jordegendom, och det lägre folket, som saknade politiska rättigheter och dessutom hölls i ekonomiskt beroende av eupatriderna på grund av de stränga skuldfordringslagarna, enligt vilka en gäldenär som ej kunde tillfredsställa sin fordringsägare blev slav och hemfallen åt dennes godtycke. För dessa förhållanden, vilka Drakons lagstiftning synes mera ha tjänat att fastställa än att avhjälpa, var Solon kallad att råda bot.

Hans första åtgärd var att undanröja det värsta ekonomiska eländet genom en skuldlindringslag (seisachtheia, eg "skuldavskakning"). Om betydelsen av denna lag har redan under forntiden ganska olika meningar varit rådande, i det att somliga har ansett att den inneburit ett fullständigt efterskänkande av alla skulder, andra, att den bara avsett ett underlättande av deras avbetalning genom sänkning av räntan och nedsättande med 27 procent av myntfoten. Otvivelaktigt är dock att Solon dels påbjudit frigivning av alla dem som på grund av skuldsättning råkat i slaveri, dels avlyst all på skuld som låg på jordegendom. Båda delarna vitsordas bland annat av Solon själv i ett hos Aristoteles återgivet diktfragment.

[3]

 föddes 604 f.Kr och dog 531 f.Kr,  Lao Tse,  även stavat Laozi, Lao Tzu och Lao Zi  (老子 (pinyin: Lǎo Zǐ), ordagrant "den gamla mästaren", enligt tradition kallad Li Er (李耳, pinyin: Lǐ Ěr). Taoismen skapades enligt legenden av den kinesiska tänkaren, även om Lao Tse existens kan betvivlas, brukar han betraktas som taoismens grundare samt dess förste filosof och anges som författare till Daodejing (Boken om vägen).
Lao-Tse föddes 604 f.Kr och dog 531 f.Kr, men om Lao Tse (Lao Zi) finns inga säkra biografiska uppgifter. Enligt traditionen ska han ha sammanfattat sin filosofi i skriften som är taoismens heliga bok Daodejing (Boken om vägen) som på svenska har titeln Den heliga boken om vägen och dess kraft. "Vägen", dao, är ett centralt begrepp för Lao Zi; hans filosofi har därför kallts daoismen. Andra viktiga begrepp är yin, den mörka, jordiska och kvinnliga principen i tillvaron, och yang, den ljusa, himmelska och manliga. När yin och yang växelverkar befinner sig dao i balans. En människa som vill leva riktigt bör dra sig undan världen och med sin intuition söka den balansen. Läran förkastar materiell strävan, missnöje ochhabegär och förordar att människan ska dra sig undan världens larm. Meditation och passivitet betonas framför handling. Daoismen har inspirerat en folklig kinesisk tradition, som skapat lyriskt uttrycksfulla mästerverk av hög konstnärlig kvalitet. Bäst kända i väst är de stora episka romanerna, dramerna,reseskildringarna och novellsamlingarna: De tre rikena, Berättelser från träskmarkerna, Gyllene lotus, och Drömmen i den röda paviljongen.

  Lao Tse 8 ordspråk 
- Att ha tillräckligt är lycka, att ha mer än tillräckligt är olyckligt. Det gäller för allting, men särskilt om pengar.
-Att lära känna andra är vishet. Att lära känna sig själv är den högsta vishet.
- Den styr bäst som styr minst.
- En ledare är bäst när folk knappast vet att han finns, inte lika god när folk lyder och hyllar honom, dålig när de avskyr honom.
- En skicklig skräddare klipper lite.
- Ju fler lagar och förordningar desto fler tjuvar och banditer.
-Om ett hem inte har en trädgård och ett gammalt träd förstår jag inte var livets glädjeämnen skulle komma ifrån.
- Även en tusenmilafärd börjar med ett steg.

[4]

Chilon av Sparta var filosof från Sparta och en av Greklands sju vise. Chilon var den förste filosof som var rådgivare åt en kung. Legenden säger att han dog av lycka i armarna på sin son, då sonen vann en medalj vid de olympiska spelen.

[5]

Thales bodde i hamnstaden Miletos i nuvarande Turkiet, ett område som då behärskades av de gamla grekerna. Thales räknas som den första företrädaren för den joniska naturfilosofin, ibland kallas han för den västerländska filosofins fader. Han lärde att vatten var själva urämnet, i naturen och i människan, och att jorden är sfärisk och vilar som en skiva eller ett skepp på vattnet. Han var som de flesta filosofer under antiken intresserad av astronomi och försökte få ordning på himlakropparnas rörelser.  Enligt historikern Herodotos skulle Thales ha förutsagt solförmörkelsen den 28 maj 585 som gjorde slut på kriget mellan lydier och meder. Han tillskrivs även insikter i geometri. På en resa lär han ha mätt pyramidernas höjd utifrån skuggornas längd. Han stack en pinne i sanden på morgonen och väntade tills skuggan var exakt lika lång som pinnen. Därefter stegade han upp avståndet från slutet av pyramidens skugga till dess fot, en distans som just då var lika med pyramidens höjd. Det sägs också att han skulle ha kunnat mäta skeppens avstånd från land.

[6]

Anaximander (Ἀναξίμανδρος), född 610 f.Kr. i Miletos, död 546 f.Kr. i Miletos, var en grekisk filosof, en av de joniska naturfilosoferna. Anaximander är mest känd som den förste att hävda att jorden inte hölls uppe av något alls, utan att jorden är cylinderformad som en trumma och flyter i to apeiron (svävar i tomrummet). Anaximander är också den första tänkare som det finns en antagligen autentisk sats bevarad av. Det är Aristoteles elev Theofrastos som citerar honom, och i sammanhanget lyder det så här: Bland dem som säger att ursprunget är ett, rörligt och oändligt, är Anaximander, son till Praxiades, från Miletos, som var Thales elev och efterföljare. Han sade att det varandes princip (arché) och element var "det gränslösa" (to apeiron), och han var den förste som använde detta namn på principen. Han säger att det varken är vatten eller något annat av de så kallade elementen, utan en annan gränslös fysis som alla himlar och världarna i dem härstammar från. Och det som tingen har sitt ursprung från är det samma som de upplöses i "med nödvändighet. För de straffas och får ömsesidigt plikta för sin orättfärdighet i överensstämmelse med tidens dom".  Anaximander uppfattade erfarenhetsvärlden som en process som utmärks av samspelet mellan krafter i vilkas spel tiden (dike) griper in och ingen till sist behåller överhanden. Dessa krafter är motsättningarna mellan det kalla och det varma, det torra och det fuktiga, ljus och mörker. Grekerna tänkte sig alltid att sådana motsättningar hörde samman och var avhängiga av varandra på ett eller annat sätt. Genom att Anaximander säger att motsättningarna måste "plikta för sin orättfärdighet" ställer han upp en ram för det som sker i naturen. När ett av elementen eller en av motsatspolerna dominerar, måste den förr eller senare ge vika för sin motpart: sommar blir till vinter, och vinter blir till sommar.Metaforiskt kan vi säga att värmen är "orättfärdig" på sommaren, liksom kölden på vintern. När denna orättfärdighet har manifesterat sig, sänder tiden rättfärdigheten, de överexponerade elementen tillbaka till det gränslösa.
Anaximander tillskrivs även uppfinningar som föga har med hans filosofi att göra. Han ska ha varit den förste som ritade en karta över den bebodda världen, liksom den förste som tillverkade ett solur.

[7]

Anaximenes från Miletos, grekisk filosof, vän och lärjunge till Anaximander. Anaximenes menade att luften var arché det urämne varur allting uppstod och att allt skapades genom luftens förtätning och förtunning. Då luft förtunnas övergår den i eld och då den förtätas blir den först till dimma, sedan till vatten och därefter till jord och till sist blir den sten. Han hävdade att jorden vilar på luften som ett lock eller blad. Anaximenes tar ett viktigt steg i vetenskapshistorien: kvalitetsskillnader återförs till kvantitetsskillnader. Tingens materiella enhet blir beräkningsbara. När man antar existensen av ett urämne och härleder alla olika ting från detta kvantitativa, dvs. mätbara, förändringar blir allt i princip förklarligt. Förtätning och förtunning ger sådana mätbara variatrioner.

[8]

Pythagoras, grekisk filosof och matematiker från Samos. Under senare delen av sitt liv verksam i Kroton i Syditalien, där han bildade ett slags ordensamfund (Pythagoréerna), känt för talmystik, musikteoretiska undersökningar, geometriska och astronomiska studier och en orientaliskt påverkad själavandringslära. Pythagoras anses enligt traditionen som upphovsman till uttrycket "filosofi" (kärlek till vishet). Enligt Pytagoreisk doktrin vilar universum på en matematisk bas. Pythagoras hävdade att jorden är rund och att den snurrar kring en eld. Han hörde till dem som så här tidigt utvecklade den mer teoretiska matematiken och därmed det abstrakta, av nyttohänsyn oberoende tänkandet.
Pythagoras sats:  I en rätvinklig triangel är summan av kvadraterna på kateterna lika med kvadraten på hypotenusan. Pythagoras var den förste som bevisade satsen, men den var troligen känd bland annat i Babylon sedan tidigare. Satsen är en av matematikens mest kända bland den breda allmänheten.
Kvadratroten ur 2 (ofta bara roten ur 2) är i matematiken berömt då det ledde det antika Greklands matematiker till insikten att de rationella talen inte är tillräckliga i alla lägen. Om man har en kvadrat där längden av sidan är 1, så kommer diagonalens längd att bli roten ur 2.
Beviset för att roten ur 2 är irrationellt sägs ha varit särskilt besvärande för Pythagoras. Beviset är också ett klassiskt exempel på ett motsägelsebevis.
En legend säger att en av hans lärjungar, Hippasos, försökte hitta ett bråk som motsvarade √2. När han inte hittade något blev han överlycklig och gick till Pythagoras. Denne vägrade erkänna att √2 var ett irrationellt tal, och skall ha dömt Hippasos till döden genom dränkning.

[9]

Xenofanes tog avstånd från Pythagoras mystik och menar att diktarna Homeros och Hesiodos har tillskrivit de mytologiska gudarna allt som är skamligt och skändligt bland människorna: att stjäla, bedriva hor och bedra varandra. Han menar att diktarna har föreställt sig gudarna som människornas avbild. Xenofanes bryter helt med de traditionella gudsföreställningarna och vägrar att acceptera dessa gudar med deras alltför männskliga drag. Men han var inte ateist. Han vill inte avskaffa gudstanken helt och hållet. Han vill se ett högre gudsbegrepp: Det finns en enda gud, den största bland gudar och människor. Han liknar inte de dödliga, varken till gestalt eller i tanke. Han är helt seende, helt tänkande, helt lysande. Xenofanes "teologi" fick senare betydelse inom den kristna teologin.
Han ansåg också att reinkarnationsiden var absurd och ansåg att atletiska ideal och lyxliv hindrade människan för att uppnå vishet.
Grundämnena var enligt honom jord och vatten.
Hans mer kända elever var Parmenides och Herakleitos.

[10]

Konfucius är det latiniserde namnet på Kong Fuzi (mäster Kung), filosofen som levde i Kina där det rådde politisk oro och slutskedet närmade sig för härskardynastin, Zhou. De gamla värderingar Konfucius förde vidare var att man skulle lägga stor vikt vid flit, dygd och starka familjeband och visa respekt uppåt, välvilja nedåt, hans lära värderar ordning, stabilitet och harmoni högst av allt och detn värsta tänkbara är kaos. Konfucius filosofi var också att alla föds lika, och formas genom utbildning och övning.
Från 15 års ålder ägnade han sig åt studier och undervisning. Några egna skrifter har han inte efterlämnat, men han utredigerade till grundval för sin undervisning ett antal klassiska, delvis ganska vidlyftiga verk: Dikternas bok, Historiens bok, Förvandlingarnas bok, Cereminiernas bok och Boken om vår och höst (Shih-ching,Shu-ching, I-ching, Li-chi och Chun-chiu). Hans lärjungar samlade Konfusius tankar och yttranden i skriften  Lun-yü (Samtalen).  Till dess äldsta skrifter hör Lun-yü, Konfucius samtal med sina lärjungar.
Konfusius är alltså ingen nyskapare och framställer alltid sig själv som en förkunnare av enbart gamla sanningar. Han tar avstånd från metafysiken men tror på människans naturliga godhet, och rättfärdigheten består för honom ytterst i kunskap och i människans sökande efter sitt innersta jag, så att hon kan gå Himmelens Väg, Tien tao. Han var övertygad om att människan av egen kraft kan skapa en bättre värld och han underströk också betydelsen av att det råder överensstämmelse mellan ord och handling. Hsiao, pietet, är en egenskap som förbinder människan med hennes förfäder och med de gängse gemenskapsformerna. Han betonade auktoritet och lojalitet och att kvinnan ska underordna sig mannen, de yngre de äldre, medborgarna ska underordna sig och lyda kejsaren/fursten vars befallningar har närmastgudomlig tyngd. Sådana tankar blev naturligtvis populära bland kinesiska kejsare och aristokrater, och det ledde till att Konfucius filosofi kom att dominera den kinesiska utbildningen under århundraden. Därav har Konfucianismen haft stort inflytande på Kinas historia och under lång tid har Konfucius varit en förebild för de kinesiska härskarna, även om man sällan har lyckats leva upp till hans höga ideal. Enligt Konfucius skulle en regent styra med medkänsla, undvika krig och lätta på de fattigas bördor.  Men denna tankevärld förutsätter också upplyst ledarskap och en dålig härskare förtjänar att störtas. Kejsar Shi Huangdi som främst har gått till historien som mannen som lät bygga den kinesiska muren och förstöra och förbjuda Konfucius skrifter eftersom han ansåg dessa som vilseledande. Konfucianismen bekämpas nu eftersom den har vidmakthållit ett feodalt tänkande och ett systematiskt föräldratyranni, men den utgör ännu en klart skönjbar faktor i kinesisk livssyn och  tillsammans med Taoisman (Daoismen) har Konfucianismen gett upphov till olika traditioner som löper genom Kinas  kultur från forntid till nutid.

[11]

Herakleitos levde hela sitt liv i Efesos, i dagens Turkiet. Han studerade för filosofen Xenofanes, men var först och främst självlärd.
Herakleitos (den Dunkle) framställer själen som sätet för tänkande och visdom. Han hävdar att elden är grundelementet. Han tänkte sig att allt hänger samman och att allt som finns i sista hand är ett. Det vi ser och förnimmer förändras hela tiden - inget förblir detsamma utan växlar, omformas, uppstår och går under. Det finns således inget beständigt förutom förändring d.v.s. allt i tillvaron förändras och befinner sig i ständig rörelse precis som vattnet i en flod, men att denna förändring följer en nödvändig lag. "Panta rhei" - "allting flyter" (man kan följakligen inte två gånger stiga ned i samma flod). Med en konsekvens av beständig förändring hävdar han att det finns en dold sanning bakom allt det vi ser och förnimmer."Naturen älskar att dölja sig" och den konstanta förändringen innbär inte att allt är kaos som andra samtida filosofer hävdade. Tvärtom menade Herakleitos att till exempel hålls en pibåge i balans eftersom strängen och bågen hela tiden pressar åt varsitt håll. På samma sätt har allting också sin motsättning. Bland annat är havsvatten både sunt och osunt, allt beroende på vad det används till.
Herakleitos ville begripa förändringens lag, som han kallar Logos. Allt som sker, alla händelser och egenskaper som vi lägger märke till , kan läsas och tydas som inslag i en kamp mellan motsättningar "Kriget mellan motsättningarna är alltings fader". Även om världen är full av motsättningar och i ständig förändring är den enligt Herakleitos inte svår att förstå. Han ansåg nämligen att att allt har en mening eftersom allt styrs av Logos. Logos är ett ord antikens greker använde för de underliggande principerna som de menade styrde världen. Herakleitos fyllde begreppet med både eld, som var en symbol för det evigt föränderliga och en allsmäktig och allvetande gud. Logos styr såväl naturen som människorna och sammhället genom en lag. Enligt filosofen är det också denna lag som står för de eiga förändringarna och hur allt utvecklas. Samtidigt är det logos förtjänst att motsättningarna håller varandra i schack och balansen bibebehålls. Då logos egentligen handlar om sunt förnuft kan människor absolut förstå hur världen hänger ihop, bara de själva är förnuftiga. Dessvärre tyckte inte Herakleitos att många besatt denna egenskap. Därför föraktade han också sina medmänniskor.
Som barn levde Heraklritos det goda kivet, hans familj ledde stadsstaten Efesos och åtnjöt stora privilegier. Exempelvis hade de rätt till de bästa platserna vid sportevenemang.
Herakleitos spenderade sin ungdom med det som han tyckte bäst om, nämligen att tänka. Författaren Diogenes beskrev honom som senare som "undrande". Enligt antikens greker var det en av de finaste egenskaperna hos en filosof.
Som vuxen skrev Herakleitos ned sina tankar på en papyrusrulle. För att bevara det värdefulla verket gömde han rullen i en mur i artemistemplet i Efesos men av Herakleitos verk Om naturen finns nu bara fragment kvar.
Herakleitos avskydde alla människor och hittade fel hos alla han stötte på. Han föredrog sitt eget sällskap och på sin ålders höst flyttade han upp i bergen där han levde på vilda rötter. Herakleitos avbildas ofta gråtande.
På slutet av sitt liv led Herakleitos av vätskeansamlingar i kroppen. Inga läkare kunde bota hans tillstånd som ofta beror på dåligt hjärta eller nedsatt njurfunktion. I sin desperation försökte flosofen bota sig själv. Då han hade hört att varma ångor kunde driva ut sjukdomen smorde han in sig med kogödsel och lade sig i solen. När gödslet torkade dog Herakleitos och hans kropp åts upp av vilda hundar.

Hegel, Heidegger och Popper har intresserat sig för Herakleitos filosofi om att alla ting är underkastade ständiga förändringar. Det går även en klar linje från Herakleitos via stoikerna fram till Spinoza, Rousseau och Nietzsche också Platon lär själv ha varit "herakleitian" i sin ungdom.

[12]

Parmenides anses vara grundaren av den västerländska ontologin och metafysiken. Han kom från Elea i Syditalien och han anhängare brukar därför kallas eleater. Parmenides intresserade sig - uppenbarligen som den första tänkaren över huvud taget- för de filosofiska implikationerna av sådana begrepp som tillblivelse och förgängelse och hans svar är att tillblivelsen innebär att något blir till ur icke-varandet, och förgängelse att något som är blir något som icke är. Icke-varandet är ett tillstånd som man varken kan känna eller påvisa.  Enligt Parmenides finns det bara ett varande - ingen mångfald och ingen förändring, utan endast en homogen verklighet som enbart är tillgänglig för tänkandet. Det varande är - därför att det inte kan förändras, vare sig i det förflutna eller i framtiden - ett evigt och oföränderligt nu. Den växling som sinnena visar oss pekar på att sinnena inte går att lita på. Sinnena förnimmer bara den ytliga och tillfälliga växlingen. Här lägger eleaterna fram en otvetydig grundtanke: begreppet förändring förutsätter både varat och icke varat. Men förändring är något omöljigt därför att icke-varat inte finns. Sinnena visar oss emellertid förändring - alltså bedrar de oss. Parmeides och eleaterna tänkande inspirerade Platon i hans utveckling av idéläran. Man kan väl säga att Parmenides hade fel , det var först Aristoteles som på ett tillfredsställande sätt klargjorde dessa begrepsliga relationer.

[13]

Anaxagoras förde naturfilosofin från den grekiska världens utkant in till Athen. Han kom från Klazomenai i Mindre Asien, men levde och verkade omkring 30 år i Athen där han kom in i kretsen runt politikern Perikles. Anaxagoras deklarerade som sin filosofi att inget ting uppstår eller förgår och att det finns någonting av allt i allt, världen och tingen existerar endast  tack vare att ett oändligt antal smådelar (varande och förefintliga ting)  hopfogas och att föränderligheten uppstår genom att dessa smådelar sammanblandas eller upplöses, därigenom anade han molekylernas existens.Anaxagoras säger: "Alla ting var tillsammans, oändliga till mängd och till litenhet; det lilla var nämligen oändligt. Då nu allt var tillsammans, stod intet att upptäcka för litenhetens skull".Han ansåg att förnuftet (nous) har en övergripande särställning. Anaxagoras kunde inte acceptera hellenernas (bl.a. Parmanides) åsikt om tingens stillastående (varandets) uppkomst och förgängelse. När Perikles dog i början av det peloponnesiska kriget, blev hans vänner förföljda. Anaxagoras dömdes för hädelse, därför att han hade sagt att solen var ett eldklot, större än Peloponnesos. Han dömdes till att bli fördriven från Grekland till (Lampsakos i) Mindre Asien.

[14]

Empedokles, grekisk filosof från Arkagas på Siciliens sydkust, av tradition framställd som vishetslärare och profetgestalt av rang som förenade synpunkter från flera tidigare försokrater. Han var elev till så väl Pythagoras som Parmenides. Empedokles var förutom filosof politiker, naturforskare, läkare och magiker. Han betraktade sig själv som en gud på tillfälligt besök i denna värld.

Empedokles livsåskådning
Det var han som införde den kända läran om att det finns fyra grundämnen; jord, luft, eld och vatten. Enligt hans naturfilosofi (elementläran) är världen uppbyggd av de fyra eviga och oföränderliga grundelementen (rötter till alla ting) jord, luft, eld och vatten, dessa är odelbara men sinsemellan blandbara och kan därigenom bilda nya ämnen. Dess utveckling styrs av växelverkan mellan de motsatta principerna kärlek och hat. Hatet och kärleken skapar en cyklisk rörelse, en pulsering mellan sammansättning och åtskillnad utan slut. De förenas genom Vänskapen och skiljs med Hatet. Världen genomgår en ständig cykel, dess ena vändpunkt är när Vänskapen har övertaget och Hatet är utträngt till den sfäriska världens kanter (kan en sfärisk värld ha kanter?). Sedan vänder det och världen återerövras av Hatet. När Vänskapen är överlägset har världen en guldålder, då dyrkas kärleksgudinnan Afrodite och världen lever i harmoni och köttätandet är tabu. Empedokles är därutöver känd för sin något makabra utvecklingslära. Enligt denna lära existerade i begynnelsen de olika kroppsdelarna skilt för sig. De kombinerades sedan på olika sätt, men endast de mest livsdugliga kombinationerna blev kvar. Empedokles sätt att förklara utvecklingen som succesiva steg från mindre till mer sammansatta företeelser, där endast endamålsenliga organismer överlever, anses av somliga föregripa den moderna utvecklingsläran. Hans tankegångar utgör, särskilt beträffande grundelementen, en sammansmältning och nyformulering av äldre naturfilosofers läror, särskilt Herakleitos och Parmenides. Av Empedokles två stora lärodikter Om naturen och Reningarna är endast brottstycken bevarade. Kvar finns emellertid en del antika historier om hans liv och leverne; särskilt Cicero har berättat några. Empedokles trodde på själavandring och kunde minnas sig själv inte bara i åtskilliga mänskliga skepnader utan också som en fågel, en fisk och ett träd. Empedokles var övertygad om att han var gud och för att bevisa detta och för att han var trött på den eviga kretsgången kastade han sig ned i vulkanen Etnas krater och försvann, men vulkanen kastade upp en av hans sandaler.

Empedokles var en mycket intressant person, han var demokrat och landsförvisades då hans parti förlorade ett val. Då valde han att leva som en vis man. Det finns många berättelser om honom; han kunde behärska vindarna och han väckte en kvinna som varit död i 30 dagar till liv. Han var en framstående filosof inom naturforskning och upptäckte att; Luften var ett särskilt ämne. Det kom han fram till genom att studera vattenur och fann att så länge man höll för rörets mynning kunde inte vattnet komma in och då han släppte kom det in lika mycket vatten som den mängd luft som trycktes ut. Han upptäckte centrifugalkraftens verkan genom att svänga runt en bägare med vatten i ett snöre. Han visste att det fanns olika kön hos växterna. Han utvecklade en utvecklingslära där han antog att det från början bara fanns enskilda kroppsdelar som förenade sig till olika organismer där de livsdugliga överlevde. Han visste att månen lyste genom att reflektera ljus och ansåg att även solen gjorde det. Ljuset hade en hastighet men den var för stor för att uppfattas. Solförmörkelser berodde på att månens skugga föll på jorden. Empedokles grundade den medicinska forskningen i Storgrekland.

[15]

Zenon anses som stoisismens grundare och han var lärjunge till Parmenides.Zenon förnekade förändringen och hävdade att det varande är ett och oföränderligt samt att mångfald och rörelse är omöjlig. När han påstod att rörelsen är omöjlig syftade han på att man kan aldrig tillryggalägga en vägsträcka, eftersom man först måste avverka hälften av den, sedan hälften av hälften etc. i det oändliga eller att det logiskt sett är omöjligt att gå ut ur ett rum. Först måste man gå halva sträckan till dörren, därefter hälften av den sträcka som återstår, sedan hälften av denna och så vidare i all oändlighet. Det blir alltid en sträcka kvar. Av liknande skäl kunde den snabbfotade Akilles aldrig hinna upp sköldpaddan. Dessa teser försökte han bevisa genom sina välkända och mycket sinrika s.k. paradoxer (eller antinomier). De är fyra och benämns Akilles och sköldpaddan, Den flygande pilen, Dikotomin och Stadion. De har alltid fängslat och förbryllat logiker såväl de lärde grekerna och inte minst logiker i vår egen tid. Zenon vill med dessa paradoxer visa att talen och matematiken inte är en del av verkligheten utanför oss utan bara något som en betraktare kan använda på ena eller andra sättet för att förstå verkligheten. Hans kritik av pytagoréernas talmystik banar väg för Euklides uppfattning av matematiken som en konstruktion.
Zenons paradox - även känd som Akilles (haren) och sköldpaddan - när haren har nått sköldpaddans ursprungsläge har den redan förflyttat sig framåt osv. Kontentan haren hinner aldrig ifatt sköldpaddan!!

[16]

Protagoras är den förste och mest berömde av de grekiska sofisterna. Han tillhörde det skrå av "kunniga män" sofister som drog från stad till stad och erbjöd sina färdigheter mot betalning. Han såg individen som en bedömningsinstans som framkommer i den berömda "homo-mensura-satsen": Människan är alla tings mått, måttet på att det är, att/hur det är, på det som inte är, att/hur det är". Denna inställning ser man även i tesen "Varje omdöme är sant för den person som fäller det". Med det menade han att allt måste stå till svars inför människornas behov och tankar. Protagoras filosofi var relativistisk och gick ut på att människan inte kan veta något säkert om det hon varseblir. Det enda hon kan känna till är den begränsade refarenheten. Därför mäter hon världen efter sig själv och kan inte uttala sig med absolut visshet om någonting. Protagoras trodde att människan i princip kan skapa och förändra sin värld som hon vill. De tidigare naturfilosoferna tänkte sig däremot att naturens oföränderliga ordning var alltings mått. Protagoras blev anklagad för ogudaktighet, hans skrifter brändes och 415 blev han utvisad från Athen. Hans åsikter är kända genom Platon.

Protagoras myntade bl.a.  uttrycket: "Människan är alltings referens, för de ting som är att de är och för de ting som inte är att de inte är." Protagos är också känd för uttrycket "Det som är sant för dig är sant för dig, och det som är sant för mig är sant för mig", under en dialog med Sokrates.

Protagoras var agnostiker, vilket stämmer väl med hans syn på sanningen. Ett känt citat från honom lyder: "Om gudarna förmår jag inte säga, vare sig att de är eller att de inte är. Ty mycket finns som hindrar att veta, både deras fördoldhet och människolivets korthet".

[17]

Gorgias, född 483 f.Kr. i Leontini, Sicilien, död 374 f.Kr.   grekisk filosof, sofist och retoriker Georgias representerar en nihilistisk attityd (läran att ingenting existerar). Som retoriker i dialog med Sokrates. En av Platons dialoger bär titeln "Georgias" och den återger ett samtal om bl.a. vältalighet mellan denne och Sokrates. Gorgias beskrivs av Platon, som pretentiös och naiv trots hans erfarenhet och rikedom. Platons kritik mot Gorgias är dock sällan riktad direkt mot Gorgias eller hans retorik. Platons manifest ses snarare som en kritik mot Gorgias och sofisternas syn på världen.
Gorgias främsta filosofiska bidrag finns i avhandlingen The Nature of the Nonexistent som presenterar och förvarar hans teori att:
- Ingenting finns;
- Även om något finns, kan ingenting vara bekant om det; och
- Även om något kan vara bekant om det, kan kunskap om det inte meddelas till andra.
Georgias var elev hos Empedokles och själv haft bland annat Isokrates och Perikles som studenter hos sig

[18]

Nihilism = läran att ingenting existerar

[19]

Melissos från Samos (troligen inte född efter 470 f.Kr.) var en samosisk statsman och befälhavare över örlogsflottor. Han förde befälet över en samosisk flotta som besegrade Atenarna 441–440 f.Kr.. Melissos bidrog också till filosofin och påverkade Leukippos’ och Demokritos’ atomism. Han var medlem av den eleatiska skolan och en lärjunge till Parmenides, vars filosofiska idéer han utvecklade. Hans verk, Om naturen, av vilka fragment har bevarats av Simplikios från Kilikien och bekräftats av Aristoteles, försvarar hängivet Parmenides' lära. De skrevs på joniska, och består av en hel serie argument.

[20]

Grekisk filosof, som tillsammans med Antisthenes var en av grundarna av den cyniska skolan. Han skall bl.a. ha tillämpat sin åskådnings asketiska krav genom att bo i en tunna och det säges att han försökte klara sig med så få ägodelar som möjligt därför slog han sönder sin enda träskål sedan han sett en pojke dricka vatten ur sina kupade händer. Diogenes är huvudfigur i flera anekdoter. Mest känd är mötet mellan den behovslöse cyniske filosofen och konung Alexander den store. Då kungen frågade om Diogenes hade någon önskan, svarade denne: "Ja, att du flyttar lite på dig, så att du inte skymmer solen. Alexander blev mäkta imponerad och när han gick därifrån sa han "Om jag inte vore Alexander, då ville jag vara Diogenes."
En annan anekdot som också är vida känd är att Diogenes brukade i fullt dagsljus gå omkring på Athens gator med en lykta i handen. Då man frågade honom vad han gjorde, sa han: "Jag söker en ärlig människa"

[21]

Grekisk filosof i Athen. Hans samtida räknade honom till sofisterna; liksom dessa verkade han mitt i samhället, och hans undervisning hade formen av samtal. Sokrates hävdar att frågan är en nyckel till ny kunskap - både för den som frågar och för den som får frågan. Han menar att människan själv har oftast svaret inom sig men behöver få frågan och föra en dialog både med sig själv och andra för att bli medveten om "svaren". Målet var att framlocka intellektuell klarhet, särskilt i etiska frågor, och att avskala den förljugenhet och slentrian som livsprocessen och samhället lagrar över den ursprungliga renheten och sanningen. Medlet var en obönhörlig, ofta ironisk argumentationsanalys; han var en mot allt konventinellt ytterst skeptisk man, en enveten och fruktansvärd motpart i diskussioner. Själv har han inte efterlämnat en skriven rad; vi känner honom främst genom Aristofanes, Xenofon och Platon. Aristofanes framställer honom (i Molnen) som vulgärsofist och applicerar vulgäruppfattningens totala oförståelse för (eller missförståelse) av sofisterna på honom. Xenofones stod honom ej heller nära, Platon tillhörde däremot den lilla kretsen av entusiastiska lärjungar, och i de flesta av hans dialoger är Sokrates huvudperson: en gestalt som renodlats och vidareutvecklats intellektuellt. Genom Platon känner vi många personer ur den stora sokratiska vänkretsen. Bland dem fanns individualister och radikaler, som inte hade mycket till övers för demokratin. Det var just det - i förgrovad form - som man 399 anklagade honom för inför folkdomstolen: att ha förfört ungdomen, att ha lärt ut ateism och rabulism. Sokrates "försvarade" sig med att han tvärtom hade lärt den att tänka, därigenom utfört ensamhällsnyttig gärning och alltså borde belönas. Indignerad dömde folkdomstolen honom till döden. Meningen var nog att han själv skulle förvandla domen till landsflykt, andra till varnagel och sina motståndare till stor lättnad. Men Sokrates ville inte bli utvisad så han lurade dem: han tömde bägaren med odörtsgift.
Sokrates hustru Xantippa blev enligt dom antika anekdoterna  utmålad som en ragata även om den grekiska skriftställaren och historikern Xenofon omtalar henne i rätt hovsamma ordalag.

 En vän kom till Sokrates och ville berätta en nyhet. ? Är din nyhet sann? Frågade Sokrates. ? Njaa? Vännen ville fortsätta. ? För nyheten något gott med sig? ? Njaa? Vännen ville ännu fortsätta. ? Är det någon nytta med din berättelse? ? Njaa, sade vännen igen. ? Nå då skall du låta bli att berätta, sa Sokrates. Om vi skulle använda de tre sållen om det vi vill berätta och säga om varandra, tror jag vi skulle bli ganska tysta och medierna ganska tomma, för vilka nyheter klarar de tre sållen

[22]

Med Demokritos uppnår naturfilosofin en ny grad av självständighet genom att han frigör sig från myterna och diktarnas berättelser. Demokritos skapade  sin atomlära som en syntes av eleaternas och herakleiternas motsatta antaganden om varat och tillblivelsen. I likhet med Anaxagoras uppfattar Demokritos förändring som en ny- eller omgruppering av varande ting. Men till skillnad från Anaxagoras och Empedokles anser Demokritos i likhet med Parmenides att de gränslöst många och evigt varande tingen (odelbara atomer) som ligger till grund för förändringsprocessen kännetecknas av en absolut oföränderlighet. Demokritos tänkte sig att allt kunde delas upp tills man nådde en gräns. Atomen markerar den punkt i delningsprocessen där processen måste upphöra. Atomen går inte att splittra upp, menade han och  förklarade atomernas rörelse med att de ständigt stöter samman, studsar tillbaka och därmed sätter andra atomer i rörelse. Atomerna var osynliga och har inga andra egenskaper än antal, form, storlek och rörelse. De av atomerna skapade föremålen förorsakade sinnesintryck - färg, lukt, klang,smak, vikt osv. Även människan och hennes själ är enligt Demokritos uppbyggd av atomer. För Demokritos, liksom för den senare  Leukippos, verkar atomläran vara den enda möjliga vägen att förena våra uppfattningar om erfarenhetsvärlden med den eleatiska idén om existensen av ett oföränderligt varande. Enligt Demokritos var det förändringar bland atomerna som var orsak till alla förändringar i världen. Det nya med Demokritos bild av världen och dess tillblivelse var att han utan att blanda in gudar och kosmiska krafter förklarade universum med materiens egna lagbundna förändringar. "Inget sker av en tillfällighet, inget av en slump, utan allt har sin grund och sker med nödvändighet" sade han. Det är ingen plan som uppfylls genom naturens gång, utan allt som sker är bestämt av de betingelser som andra nödvändiga processer har frambringat. Med utgångspunkt i Demokritos formulerade Epikuros sin filosofi om lyckan som lust, och han använde atomläran för att fördriva fruktan för gudarna och för döden. I 1600-talets naturvetenskap, då man ville tillbaka till de mekaniska förklaringarna, dök atomläran upp hos bland andra Hobbes och Descartes. Det grekiska ordet "atomos" betyder odelbar.

[23]

Om döden; "Sönderfall är inneboende i alla beståndsdelar".

[24]

Alkmaion var Pythagoras elev, och i filosofiskt avseende dualist. Han var en vetenskapsfilosof, som skrev huvudsakligen om medicinsk vetenskap, och stundom även naturfilosofi, såsom astronomi och meteorologi. Alkmaion lär ha varit en av de första som utförde en dissektion, och den förste som sökte förklaringar till sjukdomar i kroppens inre. Alkmaion menade att förståelse finns i hjärnan, och var med detta en viktig föregångare för epistemologin. Hälsa var för Alkmaion ett tillstånd av jämvikt mellan de fyra olika temperamenten, och sjukdom berodde på miljön, näring, och livsstil.

[25]

Grekisk retoriker, författare och moralfilosof, och en av de Tio Attiska talarna. Ett annat begrepp som Isokrates använde var kairos; ett grekiskt ord som betyder ”det rätta ögonblicket” eller att ha känsla för att uttrycka rätt sak vid rätt tidpunkt. Kairos är numera ett välkänt begrepp inom den moderna retoriken. Det var Isokrates lärare Gorgias som ursprungligen myntade detta begrepp och Isokrates retorik har ibland beskrivits som läran om rätt ord i rätt tid.

[26]

I sitt tal i Messina sade Alkidamos att "Gud skapade alla människor fria och från naturen är alla fria" och att  "ingen är född till att vara slav" och "Gud gör inte skillnad på folk"

[27]

Enligt Kratylos finns det inte någon som helst form av beständighet och med denna föränderliga världens ting kan inga sanna utsagor framföras. I och med varseblivningens ständigt föränderliga ting kan dessa följaktligen icke heller vara föremål för vetande.

[28]

Han var en tid lärjunge hos Sokrates och tillsammans med Diogenes en av grundarna av den Kyniska (Cyniska) skolan. Han ansåg att människan skulle vinna sin högsta lycka genom att frigöra sig från alla behov och leva i enkelhet nära naturen. Han hyste också i motsats till Platons idélära, den uppfattningen att man bara kunde skaffa sig kunskaper om enskilda ting, inte om hela begrepp.

[29]

Aristippos var en av Sokrates lärjungar. Han grundade den cyreneiska (kyrenaiska) skolan. Aristippos hävdade att det enda goda i livet var ögonblickets lustkänslor och sinnets njutningar.

[30]

 Platon var en grekisk filosof, som tillhörde en förnäm adelssläkt, han var lärjunge till Sokrates och lärare till Aristoteles. Platon har haft inflytande som torde sakna motsvarighet i det mänskliga tänkandets historia. Platon föddes och verkade mestadels i Athen, där han 387 f.Kr. grundade en filosofiskola, som ägde bestånd ända till 529 e.Kr. Den kallades Akademia efter den plats, där undervisningen hölls. Platon företog flera resor, bl.a. till Syditalien och Sicilien. Av hans författarskap finns 34 större skrifter och 13 brev bevarade; några har dock felaktigt tillskrivits Platon. Dateringen av Platons verk är ännu under debatt. De flesta har en dialogform, och särskilt i de tidigare dialogerna är Sokrates en huvudperson, som med sina snärjande frågor och obeveklig logik tvingar sin omgivning att analysera viktiga begrepp och omvärdera traditionella föreställningar. Det är omstritt i vad mån dialogernas Sokrates är Platons språkrör och hur mycket Platon är påverkad av den historiske Sokrates. Att Platons långvariga skolning hos Sokrates och den traumatiska erfarenhet, som dennes död innebar, har format grunddragen i hans tankevärld är dock helt klart. Men han har också känt och tagit djupa intryck från andra filosofer som Herakleitos och särskilt Parmenides från Elea samt pythagoréerna. Men allt detta är förvandlat till material i Platons egen tankeverkstad; han hade kapacitet att behärska och genomlysa vad han läst och hört. Många av skrifterna uppvisar utöver filosofiskt skarpsinne stora skönlitterära kvaliteter. Till de mest namnkunniga hör Apologien (Sokrates försvarstal) och dialogerna Protagoras med en undersökning av dygdens begrepp, Gorgias, som är pythagoreiskt inspirerad och kritiserar sofismen, Faidon, Menon, Faidros, Gästabudet, som utvecklar Platons idélära, Staten och Lagarna som framställer statsläran, samt Timaios som i mytens form förmedlar en bid av världsalltets uppkomst.
Det centrala i Platons filosofi är den av  matematiken inspirerade idéläran, enligt vilken sinnevärlden blott är en ofullkomlig skuggbild (skuggvärld) av idéernas (den verkliga världen) eller allmänbegreppens eviga och oföränderliga rike (allt jordiskt är endast kopior av eviga former och idéer). Idévärlden är en metafysisk verklighet som ligger bortom  den med sinnena upplevda världen. Platon upptar här eleaternas tankar om skillnaden mellan det tillfälliga och obeständiga som är för oss det iakttagbara, och det verkligt existerande; avgörande är att han utvecklar dessa tankar till att också - och främst - gälla de abstrakta kvalitativa begreppen. Men framför allt använder vi begreppen då vi enbart tänker och reflekterar, denna översinnliga verksamhet är en betydligt bättre och mer angelägen verksamhet än att undersöka verkligheten med hjälp av sinnesorganen, menade Platon. Det är då begreppen kommer till sin rätta användning. Idévärlden, som utgör den absoluta verkligheten, innehåller de endast i oegentlig mening de existerande individuella tingens och föreställningarnas  idéer eller gemensamma bestämningar (allmänbegrepp). I idéernas osinnliga, rent tankemässiga rike, som till sitt väsen skiljer sig från den synliga världen, kan alla tings sanna väsen åskådas så som de borde vara. En idé är således för Platon  detsamma som ett allmänbegrepp. Den enskilda blomma som jag plockar i en skogsbacke en majdag är ett enskilt objekt, ett ting, medan det jag kommer att tänka på då någon frågar mig vad en blomma är, är allmänbegreppet blomma. Således existerar begreppet "blomma" på ett mer verkligt vis än erfarenhetsvärldens blommor, som är underkastade förändringens lagar och som småningom vissnar och försvinner från den fysiska verkligheten. Idéernas värdekaraktär framgår av att idéen "blomma" även betraktas som den fullkomliga blomman. På samma sätt har vi varierande och oklara begrepp om vad som är "rätt". Men våra möjligheter och ansatser till föreställningen "rätt" återspeglar ofullkomligt idéen "det rätta", som är absolut och verklig. Under intryck från pythagoréernas tankar runt relationerna mellan rent matematiska konceptioner och "sinnevärlden" understryker Platon vidare nödvändigheten av matematisk-geometrisk skolning för vinnande av insikt i det transcendentala (översinnliga). Över ingången till sin Akademi lät Platon skriva "Låt ingen matematiskt okunnig inträda här".
Enligt Platon har människans själ existens i idévärlden både före kroppens födelse och efter dess död. I sin preexistens har själen skådat idéerna, men minnet av dem har därefter fördunklats. Sann kunskap är dock möjlig genom återerinring; den filosofiska verksamheten innebär att man genom koncentrerat tankearbete söker uppnå denna återerinring = insikt om idéerna. Högst av alla idéer står det godas idé - den rena tanken (nous) - och känner man verkligen det goda, kan man inte underlåta att leva i överenstämmelse därmed, och alltså göra det goda. Människosjälen tänkes sammansatt av förnuft, mod och begär, där visheten är förnuftets dygd, tapperheten modets och måttligheten begärets samt rättrådigheten dygden för det harmoniska förhållandet mellan dem. Själens delar och deras dygder motsvaras  i Platons statslära, som kan karakteriseras som en aristokratisk socialism, av de styrande filosoferna, krigarna och näringsidkarna. Platon var övertygad om att den sanna insikten egentligen adekvat inte kunde uttryckas med ord. Den är outsäglig - därav följer att han gärna uttryckte sig i myter och liknelser. Å andra sidan var han som Sokrates elev och sofist övertygad om att filosofin hade ett timligt rationellt syfte. Teori och praktisk tillämpning hänger oupplösligt samman. Därför försökte han, genom sina kontakter med ledande politiker i Syrakusa  på Sicilien att realisera sina tankar om det rätta sättet att organisera en stat. Han hade ingen framgång, men både utopister och praktiskt arbetande statsteoretiker har tagit djupa intryck av Platons tankar och inställning.

Idén om en kollektiv och institutionaliserad barnuppfostran kan spåras tillbaka till Platon. I "Staten" förklarar den store filosofen att alla föds med olika egenskaper och det blir bäst "när var och en sysslar med det, som ligger för hans anlag". Kvinnor skulle ägas gemensamt och barnen skulle avlas fram för att få de bästa medborgarna till staten. De små barnen skulle fostras i gemensamma barnkrubbor så att ingen favoriserades. En känsla av gemensamt ägande skulle gynna staten i stort.

 Hur påverkar upplevd osynlighet moralen,  är det som Platon säger att vi börjar "stjäla av grannarna om vi inte syns",

Kortversion
Enlig Platons idélära har de synliga obesatändiga tingen ingen självständig verklighet utan är endast ofullkomliga kopior, avspeglingar eller reflexer av osynliga, eviga realiteter, idéerna.
Idéläran ligger till grund för Platons behandling av alla filosofiska problem.

Platons verk är översatt till svenska, senast och fullständigt av Claes Lindskog (1920-26)

[31]

Dion, en förnäm syrakusan, föddes omkring 410 f.Kr. och var nära släkt med Dionysios d.ä., hos vilken han stod högt i anseende. När han efter Dionysios död sökte bereda den platonska filosofin, som han själv ivrigt förespråkade.

[32]

Grekisk filosof som kallades för Diogenes den cyniske. Tillsammans med Antisthenes var han en av grundarna av den cyniska skolan. Han skall bl.a. ha tillämpat sin åskådnings asketiska krav genom att bo i en tunna. Diogenes är huvudfigur i flera anekdoter. Mest känd är mötet mellan den behovslöse cyniske filosofen och den makedonska konungen Alexander den store. Fiosofen låg och njöt av solens strålar då kungen frågade om Diogenes hade någon önskan, på denna fråga svarade filosofen kort:"Ja, att du flyttar lite på dig, så att du inte skymmer solen. Alexander skulle då ha sgat: "Om jag inte vore Alexander skulle jag vilja vara Diogenes". Diogenes hade en desillusionerad syn på världen – cynisk i denna bemärkelse – som menade att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och genom att vara nöjd med enbart livets nödtorft, inte helt olikt buddhismen. Han sade sig i ett berömt uttalande inte vara medborgare i någon stat utan en världsmedborgare.

[33]

Grekisk filosof( ej att förväxla med den store geometrikern från Alexandria), han var lärjunge till Sokrates och grundare av den megariska skolan. Han hävdade att den sanna verkligheten är en absolut enhet, oföränderlig och ett med det goda. Andra läror är falska och måste avslöjas. Metoden var den sokratiska men urartade alltmer till en spetsfundig disputationskonst, eristiken, vilken kommit att känneteckna skolan.

[34]

Grekisk filosof, bankad till döds med mortelstötar.

[35]

Herakleides från Pontos, född 388, död 315 f.Kr., var en grekisk astronom och filosof. Han verkade vid Platons akademi i Aten och var den förste som förklarade att himlens dagliga rörelse beror på att klotet jorden vrider sig kring en egen axel, ett varv per dygn.

[36]

Xenokrates delade in filosofin i logik, fysik och etik, och anses också ofta vara den förste att försöka skilja sinne, kropp och själ. Han hävdade att verkligheten är en kombination av perception, kunskap och åsikter.
Xenokrates blev år 322 f.Kr. ledare för den platonska Akademin. Han var vän med Aristoteles.
Xenokrates som var fattig men mycket vältalig. Han talade så väl, sades det, att en full ung man, Polemon, blev så imponerad av Xenokrates tal att han omedelbart blev nykter för resten av sitt liv, och började studera för filosofen och till sist blev hans efterträdare som Akademins rektor.

[37]

Grekisk filosof och naturforskare. Han föddes i Stageira en liten stad vid Egeiska havets nordkust (Makedonien) och kom som 17 åring till Athen, där han blev lärjunge vid Platons akademi. Omkring 340 f.Kr. blev han lärare åt Alexeander den store, men kom 335 f.Kr tillbaka till Athen, där han grundade en skola, Lykeion (Lyceum) eller den Peripatetiska skolan (Peripatos = övertäckt galleria, promenad- och diskussionshall). Det var inte en skola i juridisk mening som han grundade, han var förhindrad från detta redan av den omständigheten att han som utlänning inte kunde förvärva fast egendom. 12 år senare lämnade han  av politiska skäl Athen och dog i landsflykt i Chalkis på ön Eubea (hans mors födelseort). Aristoteles sysslade med praktiskt taget alla dåtida vetenskaper utom matematik. Hans mångsidighet resulterade i ett omfattande författarskap, av vilket dock endast delar finns bevarade, många i lärjungeavskrifter av hans föreläsningar eller referat som hans åhörare har skrivit ner. Från honom stammar den än i dag giltiga åtskillnaden mellan teoretisk (etik och politik) och praktisk filosofi (matematik och naturfilosofi). Han har haft en oerhörd betydelse för den vetenskapliga utvecklingen, och han kan bl.a. anses som grundläggare av logiken och av den biologiska vetenskapen, men även hans fysikaliska och psykologiska studier var banbrytande. Inom estitiken har han skapat teorier om litteraturen och hans Poetik ansågs som normgivande ännu på 1700-talet. Aristoteles hade delvis andra uppfattningar inom metafysiken  än sin lärare Platon och utvecklade i stället sin egen lära kring de fyra begreppen form, materia, rörelse och ändamål. Han hävdar även att det finns bara  en värld, den synliga eftersom  han kategoriskt förklarade att det tomma rummet inte existerar. Aristoteles läroböcker i logik, samlade under titeln Organon, användes långt in i nyare tid, och den formella logiken grundar sig fortfarande på hans läror.  Logiken betraktade han som ett oumbärligt redskap för filosofin som t.ex. att med två axiomer kan man utesluta ett tredje alternativ. Som naturforskare har Aristoteles haft störst betydelse inom zoologin. Tre skrifter har bevarats; Om djurens liv, Om djurens delar och Om djurens fortplantning. I dessa gör Aristoteles ett försök till systematisering av djurriket. I sin fysikaliska och astronomiska skrifter beskrev Aristoteles himlakropparnas rörelser, och den världsbild han därmed konstruerade accepterades av vetenskapsmän i hundratals år. Han var en empirist som i likhet med Pythagoras hävdade att jorden är rund men Aristoteles ansåg att jorden står stilla i universums mitt. Känd är också hans från äldre grekisk filosofi övertagna teorin om den jordiska  materians uppbyggnad av de fyra elementen jord. vatten, eld och luft. Aristoteles hävdade att tänkandet ägde rum i huvudet medan vårt minne fanns lagrat i hjärtat, både tanke och minne behövde ett hem, han menade också att "ytterst söker människan lyckan genom självförverkligande och självtillräcklighet". Inom teologin omstörtade han den platonska idéläran genom att bestrida själens odödlighet, skapelsetanken och tron på Försynen.
I den persiska filosofen och läkaren Avicenne (980-1037) fick Aristoteles en stor beundrare och genom talrika översättningar från arabiska (bl.a. Metafysiken) fick Aristoteles och arabiskt kunnande en alltmer central ställning i det västerländska utbildningssystemet under 1100-talet. Under 1300-talet grundades de nya universiteten i Wien och Prag, Köln och Heidelberg som baserades på skolastisk aristotelism. I framför allt universiteten i Paris och Oxford formerades samtidigt motrörelser mot Aristoteles´ naturfilosofi, och även mot hans ontologi och kunskapsteori. Till de skarpaste kritikerna hörde humanisterna.

Den mest kända i Aristoteles vetenskapslära är hans teori om syllogismerna, dvs hans regler för korrekt bevisföring. Han utvecklade dessa ur santals- och diskussionskonsten. Den som påstår något i en diskussion måste helst kunna visa att det han påstår följer av något som alla är överens om. Dessutom kommer den som argumenterar att få ett övertag om han kan visa att motståndaren bryter mot sina egna förutsättningar eller mot något som alla håller för sant. Syllogismens enklaste form är slutledningen från två premisser.(P) till en slutsats (S). Syllogismens slutsats ger ingen ny information förutom den som getts i premisserna. Syllogismen är en slutledning som visar varför det förhållande som uttrycks i slutsatsen är nödvändig. Därmed gör den "möjlig" (implicit) kunskap till "verklig" (explicit" kunskap. Vetenskapsmannens viktigaste uppgift, menar Aristoteles, är att hitta de rätta premisserna för ett påstående eller en iakttagelse, dvs att gå från det konkreta till det allmänna för att ta reda på vilken typ av nödvändighet som var verksam när något faktiskt skedde. Syllogismen omfattar högst tre termer: överterm (Ö), underterm (U) och medelterm (M).
T.ex. Om dödlighet tillkommer alla människor (Ö) och det att vara människa tillkommer alla Athenare (M),
så tillkommer dödlighet med nödvändighet alla Athenare (Ö).

Premiss1: Alla människor (M) är dödliga (Ö)
Premiss2: Athenare (U) är människor (M)
-----------------------------------------
Stutsats: Athenare (U) är dödliga (Ö)

Aristoteles stora logiska upptäkt var, att oavsett vilka substantiv och adjektiv man satte in, skulle man få en giltig slutledning. Slutledningens giltighet är nämligen inte beroende av påståendeinnehållet i premisserna eller slutsatsen. Slutledningar är, precis som räknestycken, giltiga när de har den nödvändiga formen, oavsett om det handlar om att räkna äpplen eller päron. Slutledningen kan dessutom vara giltig i sin egenskap av slutledning, även om påståendena i premisserna och slutsatsen är rent nonsens. Och slutsatsen kan vara sant påstående utan att slutledningen av det skälet är giltigt. Slutledningens giltighet är uteslutande beroende av formen. Innhållet är en sak för sig.
Många menar att Aristoteles största bidrag till filosofin och vetenskapen just ligger i denna åtskillnad mellan slutledningens form och dess innehåll. Aristoteles lägger på detta sätt grunden till det vi kallar formell logik, dvs läran om hur slutledningar kan och bör se ut. Han är den förste som ser att påståendena i premisserna och slutsatsen har så lite med slutledningens form att göra, att man kan ersätta de tre termerna med variabler, dvs bokstavssymboler som kan stå för all världens egenskaper och ting.
DE allmänna lagar som observationerna sätts i samband med måste vara säkrare och klarare än de enskilda händelserna. De får inte själva kräva bevis, utan måste kunna härledas ur axiom, dvs obevisbara påståenden som man tar som utgångspunkt och som inte kan betvivlas. Syllogismen är alltså ingen metod för upptäkter utan en bevismetod.
 
Causa Finalis - den verkande orsaken - ändamålet eller syftet varför handlingen