ئەم لیستە لە ماڵپەڕێک بە ناونیشانی
http://www.winnbjorklund.se/filosofer.htm وەرگیراوە کە مەخابن ئێستا نازانین
لەبەرچی نەماوە!
بۆ دڵنیابوون فەرموون بڕواننە https://web.archive.org/web/20181204103310fw_/http://www.winnbjorklund.se/filosofer.htm
|
IDÉHISTORIA - VÄSTERL |
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Kartläggning/översikt (encyklopedi) |
|
Senaste uppdateringen 2017-03-06 |
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
EFTERNAMN |
FÖRNAMN |
LAND |
ÅR |
INRIKTNING |
Verksamhetsområde |
SKRIFTER |
SKRIFTER |
Historisk period |
|
|
Persien |
ca 1000 f.Kr |
||||||||
|
(från Aten) |
ca 640-558 f.Kr.) |
En av Greklands sju vise |
|||||||
|
Kina |
ca 604-531 f.Kr |
||||||||
|
(från Sparta) |
Sparta |
ca 600 f. Kr |
En av Greklands sju vise |
||||||
|
(från Miletos) |
Jonien |
ca 625-547 f.Kr |
Miletiska skolan |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Miletos) |
Jonien |
ca 610-547f.Kr |
Miletiska skolan |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Miletos) |
Jonien |
ca 585-530 f.Kr |
Miletiska skolan |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Samos) |
Jonien |
ca 580-500 f.Kr |
Pythagorismen |
Matematik/Filosofi |
|||||
|
Jonien |
ca 570-470 f.Kr |
||||||||
|
Kina |
ca 551-479 f.Kr |
||||||||
|
(från Efesos) |
Jonien |
ca 540-480 f.Kr |
Efesiska skolan |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Elea) |
Sicilien |
ca 515-? f.Kr |
Eleaterna |
Naturfilosof |
Ontologin |
||||
|
(från Klazomenai) |
Jonien |
ca 500-428f.Kr |
Pluralismen |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Arkagas) |
Sicilien |
ca 492-432f.Kr |
Pluralismen |
Elementläran |
Om naturen |
Reningarna |
|||
|
(från Elea) |
Sicilien |
ca 490-430 f.Kr |
Stoismen |
Naturfilosof |
Eleaterna |
||||
|
(från Abdera) |
Grekland? |
ca 481-411 f.Kr |
Sofismen |
Sofist |
|||||
|
(från Leontinoi) |
Sicilien |
ca 480-374 f.Kr |
Nihilism[18] |
Sofist |
|||||
|
(från Athen) |
Grekland |
ca 480-411 f.Kr |
|
Sofist |
Om sanningen |
||||
|
(från Samos) |
Grekland |
ca 470 f.Kr |
Eleaterna |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Apollonia) |
Grekland |
ca 460 f.Kr |
Sofismen |
Sofist |
|||||
|
(från Athen) |
Grekland |
ca 470-399 f.Kr |
Rationalism |
Sofist |
|||||
|
(från Abdera) |
Grekland |
ca 460-340 f.Kr |
Atomismen |
Naturfilosof |
|||||
|
Siddharta Gautama |
Indien |
ca 448-368 f.Kr |
|||||||
|
Grekland |
ca 400 f.Kr |
Pythagorismen |
Naturfilosof |
||||||
|
(från Miletos) |
Jonien |
ca 440?-? f.Kr |
Atomismen |
Naturfilosof |
|||||
|
(från Athen) |
Grekland |
ca 436-338 f.Kr |
Retoriker |
Moralfilosof |
|||||
|
Alkidamas [26] |
(från Elis) |
ca 420-? f.Kr |
|
Sofist |
|||||
|
Kratylos [27] |
|
Cyniska skolan |
|
||||||
|
Antisthenes [28] |
|
Grekland |
ca 444-368f.Kr |
Cyniska skolan |
|||||
|
Aristippos [29] |
(från Cyrene) |
Grekland |
ca 435-365 f.Kr |
Idealism? |
|||||
|
Platon [30] |
(från Athen) |
Grekland |
ca 427-347 f.Kr |
Cyniska skolan |
Sofist |
Theaitetos, Staten, Gästabudet, Sokrates försvarstal, |
|||
|
ca 410 f.Kr. |
Platonismen |
|
|||||||
|
(från Sinope) |
Grekland |
ca 412-323 f.Kr |
Cyniska skolan |
||||||
|
(från Megara) |
Grekland |
ca 400 f.Kr |
Megariska skolan |
||||||
|
Crato |
(från Thebe) |
Grekland |
ca 300 f.kr |
Platonismen |
|||||
|
Anaxarchus[34] |
Grekland |
ca 300 f.Kr |
|||||||
|
(från Pontos) |
Grekland |
388-315 f. Kr |
|||||||
|
Xenokrates [36] |
ca 396-314 f.Kr. |
Megariska skolan |
|||||||
|
(från Stageira) |
Grekland |
384-322 f.Kr |
Peripatetiska skolan |
Politiken |
Metaphysics |
||||
|
(från Eresos) |
Jonien/Grekl |
ca 372-288 f.Kr |
Epikurenism |
Biologi |
Etiska karaktärer |
||||
|
Pyrrhon [39] |
(från Elis) |
Grekland |
ca 360-272 f.Kr |
Pyrrhonismen |
|||||
|
(från Samos) |
Grekland |
341-270 f.Kr |
Epikurenism |
||||||
|
Zenon [41] |
(från Kition) |
Cypern |
ca 336-264 f.Kr |
Stoiska skolan |
Verksam i Athen |
||||
|
(från Lampsacus) |
Grekland |
ca 331-278 f.Kr |
Epikurenism |
||||||
|
Kleanthes [42] |
(från Assos) |
ca 331-233 f.Kr |
Cyreneiska skolan |
||||||
|
Hegesias [43] |
Grekland |
ca 330-270 f.Kr |
Stoiska skolan |
||||||
|
Grekland |
ca 325-250 f.Kr |
Epicureanism |
|||||||
|
(från Syrakusa) |
Grekland |
ca 287-212 f.Kr |
|||||||
|
(från Soloi) |
Grekland |
ca 279-206 f.Kr |
Stoiska skolan |
||||||
|
(från Seleukia) |
ca 230-150 f.Kr |
Stoiska skolan |
|||||||
|
Grekland |
ca 200 f,Kr |
|
Filosofihistoriker |
||||||
|
Crantor |
Grekland |
ca ? - 175 f.Kr |
Stoiska skolan |
||||||
|
Panaitios |
(från Rohdos) |
ca 185-110 f.Kr |
Stoiska skolan |
||||||
|
Poseidonios[47] |
(från Apamea) |
Grekl/Syrien? |
ca 135-51 f.Kr |
Stoiska skolan |
Vetenskap/Filosofi |
||||
|
Marcus Tullius |
Romare |
106-43 f.Kr |
Peripatetiska skolan |
Författare/Politiker |
Tuskulanska samtal |
Om det högsta goda och onda |
|||
|
Andronikos[49] |
(från Rohdos) |
ca 100 f.Kr |
|||||||
|
Philon |
(från Alexandria) |
||||||||
|
Numenios |
(från Apamea) |
Syrien |
Stoiska skolan |
||||||
|
Lucius Anneus |
Romare |
ca 4 f.Kr-65 e.Kr |
Stoiska skolan |
Hercules, Medea, Agamemnon, m.fl. |
|||||
|
ca 46-120 e.Kr |
|||||||||
|
Demonax |
Grekland |
ca ? - 150 e.Kr |
|||||||
|
Pyrrhon [52] |
(från Elis) |
Stoiska skolan |
|||||||
|
|
|||||||||
|
(Rom) |
Grekland |
ca 55-135 e.Kr |
Stoicism |
Enchiridion (i översättning - Handbok i livets konst) |
|||||
|
|
|||||||||
|
från Afrodisias |
Grekland |
f. ca 100 e.Kr |
Peripatetiska skolan |
||||||
|
Galenos [55] |
(från Pergamon) |
Grekland |
f. ca 100 e.Kr |
Läkare |
|||||
|
Aurelius [56] |
Marcus |
Romare |
121- 180 e.Kr |
Kejsare |
Självbetraktelser |
||||
|
Grekland |
ca? -242 e.Kr |
Nyplatonism |
|||||||
|
204-270 e.Kr |
Nyplatonism |
Enneaderna |
|||||||
|
Porphyrios [59] |
Syrien |
232-304 e.Kr |
Nyplatonism |
||||||
|
Proklos [60] |
Syriska skolan |
||||||||
|
Iamblichos [61] |
(från Chalkis) |
Syrien |
ca 330 e.Kr |
Nyplatonism |
|||||
|
Italien |
340-397 |
Kristen platonism |
Teolog |
||||||
|
av Alexandria |
Grekland/Egy |
350-415 e.Kr |
Kvinnlig filosof/matamatiker |
||||||
|
Augustinus [64] |
Aurelius |
Romare |
354-430 |
Teolog |
Bekännelser (Confessiones) |
Om Gudsstaten |
|||
|
Boëthius [65] |
Romare |
480-524 |
Skolastik |
Filosof/Politiker |
Teologiska traktater |
Filosofins tröst |
|||
|
Persien |
980-1037 |
|
|||||||
|
Johannes Scotus av Erigena |
Skolastik |
||||||||
|
Anselm av Canterburry [67] |
Italien/Eng |
1033-1109 |
Skolastik |
Teolog |
|||||
|
Abu Hamid Al Ghazali [68] |
Persien |
1058-1111 |
Sufism |
Teolog/Filosof |
|||||
|
Abélard [69] |
Pierre |
Frankrike |
1079-1142 |
Skolastik |
Teolog |
Sic et Non |
|||
|
Arabien |
1126-1298 |
Panteismen |
Teolog/Filosof |
||||||
|
Moses |
Egypten |
1135-1204 |
Judisk/Islamisk filosofi |
Rättslärd/läkare |
Vägvisare för den villrådige |
||||
|
Bacon [72] |
Roger |
England |
1210-1294 |
Skolastik |
Franciskanmunk |
||||
|
Pseudo-Dionysios Areopagitas |
Skolastik |
||||||||
|
Bonaventura |
Skolastik |
||||||||
|
Magnus |
Albertus |
Skolastik |
|||||||
|
Thomas av Aquino [73] |
Italien |
1225-1274 |
Skolastik |
Teolog/Filosof |
Summa theologiae |
||||
|
Eckehart [74] |
(mäster) |
Tyskland |
1260-1327 |
Skolastik |
Teolog/Filosof |
Undervisande tal |
Predikningar |
||
|
Dante [75] |
Alighieri |
Italien |
1265-1321 |
Skolastik |
Poet/Filosof? |
Den gudomliga komedin |
Vita nuova ( Nytt liv) |
Inferno enligt Dante …. |
|
|
Duns Scotus[76] |
Johannes |
Frankrike |
1266-1308 |
Skolastik |
|||||
|
Ockham (Occam) [77] |
William |
England |
1275-1349 |
Skolastik |
Teolog/Filosof |
Summa logicae |
|||
|
Buridan [78] |
Jean |
Frankrike |
1300-1358 |
||||||
|
Cusanus [79] |
Nicolaus |
Tyskland |
1401-1464 |
Kristen humanism |
Teolog/Filosof |
Om anden |
|||
|
Lorenzo |
Italien |
1406-1457 |
Epicureanism |
||||||
|
Biel [81] |
Gabriel |
Tyskland |
1418-1495 |
Skolastik |
Collectorium |
||||
|
Erasmus av Rotterdam [82] |
Nederland |
1466-1536 |
Kristen humanism |
Dårskapen lov |
Förtroliga samtal |
||||
|
Niccolò |
Florens/Italie |
1469-1527 |
Machiavelism |
Politisk |
Fursten (IL PRINCIPE) |
Betraktelser över Livius första dekad |
|||
|
Luther [84] |
Martin |
Tyskland |
1483-1546 |
Protestant |
Teolog |
||||
|
Spanien |
1491 - 1556 |
Jesuit |
Teolog |
||||||
|
de Montaigne[85] |
Michel |
Frankrike |
1533-1592 |
Essäer |
|||||
|
Bruno [86] |
Giordano |
Italien |
1548-1600 |
Empirism |
|||||
|
Bacon [87] |
Francis |
England |
1561-1626 |
Empirism |
New Atlantis |
Essäer |
|||
|
Campanella[88] |
Tommaso |
Italien |
1568- 1639 |
Legalismen? |
Om den spanska monarkin |
Solstaten |
|||
|
Hugo |
Nederland |
1583-1645 |
Naturrättsfilosof |
||||||
|
Thomas |
England |
1588-1679 |
Rationalism |
Politisk teoretiker |
Leviathan |
||||
|
Pierre |
Frankrike |
1592 - 1655 |
Empirism |
||||||
|
René |
Frankrike |
1596-1660 |
Dualismen |
Avhandling om metoden |
Cogito ergo sum |
||||
|
Blaise |
Frankrike |
1623 -1662 |
Rationalism, Cartesiska skolan |
Matematiker/fysiker/filosof |
|||||
|
Margaret |
England |
1623-1673 |
Rationalism |
Experimental Philosophy (Experimentalfilosofiska observationer) |
The Blazing World (1666) |
||||
|
Arnold |
Nederland |
1624 -1669 |
Ockasionalism |
||||||
|
Anne |
England |
1631-1679 |
Cambridge-platonism |
||||||
|
Baruch |
Nederland |
1632-1677 |
Panteismen |
Tractatus theologico-politicus |
Ethica |
||||
|
Gottfried |
Tyskland |
1646-1716 |
Rationalism |
||||||
|
Locke [98] |
John |
England |
1632-1704 |
|
Politisk? |
Second treatise of civil government |
|||
|
Tindal [99] |
Matthew |
England |
? - 1733 |
|
|||||
|
Newton |
Isaac |
England |
? - 1727 |
Empirism |
|||||
|
Giambattista |
Italien |
1668-1744 |
|
||||||
|
Toland [100] |
John |
Irland |
1670 -1722 |
Panteismen |
|||||
|
Berkeley [101] |
George |
Irland |
1685-1753 |
|
Biskop |
Filosofins problem |
|||
|
Emanuel |
Sverige |
1688 - 1772 |
Upplysningsman/Rationalismen |
Arcana Copelestia 1749-65 |
|||||
|
Charles |
Frankrike |
1689-1755 |
Encyklopedist |
Politisk |
Persiska brev (Satir) |
Essais |
|||
|
Francois-Marie |
Frankrike |
1694-1778 |
Empirism |
Candide |
Låt oss odla vår trädgård |
||||
|
Hume [105] |
David |
Skottland |
1711-1776 |
Romaniken |
Språk, sanning, logik |
An Enquiries Concerning Human Understanding |
|||
|
Rousseau [106] |
Jean Jacques |
Schweiz/Fran |
1712-1778 |
Encyklopedist |
Författare/filosof |
Samhällsfördraget, Émilie, Julie eller Den ny |
Bekännelserna |
Frihet, jämlikhet och broderskap |
|
|
Denis |
Frankrike |
1713-1784 |
Encyklopedist |
Författare/filosof |
Encyklopedien |
||||
|
Helvétius |
Claude Adren |
Frankrike |
1715-1771 |
Encyklopedist? |
De L'esprit / 1758 |
||||
|
Condillac [108] |
Etienne de |
Frankrike |
1715-1780 |
Empirism/Fenomenalism |
|||||
|
Paul Henri Thierry |
Frankrike |
1723-1789 |
Ateist |
||||||
|
Jean le Rond |
Frankrike |
1717-1783 |
Encyklopedist |
Matematik/Filosofi |
|||||
|
Immanuel |
Tyskland |
1724-1804 |
Fenomenalismen |
Kritik av det rena förnuftet 1781 |
Kristen tro (Pietist) |
||||
|
Casanova [112] |
Giacomo |
Italien |
1725-? |
|
|||||
|
Edmund |
England |
1729-1797 |
Konservatismen |
Politisk |
Reflektioner om franska revolutionen |
||||
|
Johann Georg |
Tyskland |
1730-1788 |
|||||||
|
Paine [115] |
Thomas |
England |
1737-1809 |
Rättsfilosof |
The Age of Reason 1794-95 |
Rights of Man 1791-92 |
|||
|
Beccaria [116] |
Cesare |
Italien |
1738-1794 |
Upplysningsman |
Dei delitti e delle pene (Om brott och straff) 1764 |
||||
|
Johann Caspar |
Schweiz |
1741-1801 |
Filosof/Författare |
||||||
|
Thomas [118] |
Jefferson |
USA |
1743-1826 |
Romantiken |
Politiker/Filosof |
Oavhängighetsförklaringen |
|||
|
Johann Gottfried |
Tyskland |
1744-1803 |
Utilitarismen |
Filosof/Författare |
Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit |
||||
|
Adam |
Tyskland |
1748-1830 |
Illuminati |
Samhällsomstörtare |
|||||
|
Bentham [121] |
Jeremy |
England |
1748-1832 |
Dialektisk/Idealism |
Fragments on Governments 1776 |
Introduction to the principles of morals and legislation 1789 |
|||
|
Thomas |
Sverige |
1759-1808 |
Panteismen |
Passionerna |
Att tänka fritt är stort, men tänka rätt är större |
||||
|
Friedrich |
Tyskland |
1770-1831 |
Hegelianismen |
Wissenschaft der Logik / 1816 |
Philosophie der Geschichte |
||||
|
Johann Gottlieb |
Tyskland |
1762-1814 |
Idealism |
Hela vetenskapslärans grunddrag |
Tal till tyska nationen |
||||
|
James |
Skottland |
1773-1836 |
Utilitarismen |
||||||
|
Friedrich |
Tyskland |
1775-1854 |
|
En esteticerande, panteistisk, romantisk naturfilosof |
|||||
|
Herbart [126] |
Johann |
Tyskland |
1776-1841 |
Naturfilosof/Nihilism |
Filosof/Pedagog |
||||
|
Arthur |
Tyskland |
1788-1860 |
Fenomenalismen |
Världen som vilja och föreställning |
Pessimistisk viljeteoretiker[128] |
||||
|
Comte [129] |
August |
Frankrike |
1798-1857 |
Positivismen |
|||||
|
Ralph Waldo |
Amerika |
1803-1882 |
Nature |
||||||
|
Stirner [131] |
Max |
Tyskland |
1806-1856 |
Utilitarimen |
|||||
|
John Stuart |
England |
1806-1873 |
Utilitarimen |
On Liberty 1859 (Om friheten) |
A system of logic |
Utilitarismen 1863 |
|||
|
Pierre-Joseph |
Frankrike |
1809-1865 |
Anarkism |
||||||
|
Darwin |
Charles |
1809-1882 |
Om arternas uppkomst |
||||||
|
Kierkegaard[134] |
Søren |
Danmark |
1813-1855 |
Existentialism |
Antingen - eller 1843 |
Indövelse i christendom |
|||
|
Bakunin [135] |
Michail |
Ryssland |
1814-1876 |
Anarkism |
|||||
|
Alexis |
Frankrike |
1816-1882 |
Liberalismen? |
||||||
|
Gobineau [137] |
Joseph Artur |
Frankrike |
1816-1882 |
|
|||||
|
Marx [138] |
Karl |
Tyskland |
1818-1883 |
Dialektisk materialism |
Politisk |
Schweiz |
|||
|
Engels [139] |
Friedrich |
Tyskland |
1820-1895 |
Dialektisk materialism |
Politisk |
||||
|
Spencer [140] |
Herbert |
England |
1820-1903 |
Empiriokriticismen |
|||||
|
Avenarius [141] |
Richard |
Tyskland |
1834-1896 |
Pessimismen |
Kritik der reinen Erfahrung 1888-90 |
||||
|
Henry |
England |
1838-1900 |
Hedonism |
||||||
|
Ernst |
Österrike |
1838-1916 |
Logisk positivism |
||||||
|
Franz |
Tyskland |
1838-1917 |
Intentionalitet |
Filosofi/Psykologi |
|||||
|
Charles Sanders |
Amerika |
1839-1914 |
Pragmatism |
||||||
|
von Hartmann[145] |
Eduard |
Tyskland |
1842-1906 |
Existentialism |
|||||
|
James |
Amerika |
1842-1910 |
Pragmatism |
||||||
|
Pjotr |
Ryssland |
1842-1921 |
Anarkism |
||||||
|
Friedrich |
Tyskland |
1844-1900 |
Existentialism |
Ecce homo |
Morgonrodnad |
Sålunda talade Zarathustra |
|||
|
Pareto [149] |
Vilfredo |
Italien |
1848-1923 |
Filosof/ekonom |
Traité de SociologieGénérale 1919 |
||||
|
Frege [150] |
Gottlob |
Tyskland |
1848-1925 |
Fenomenalism |
Om mening och betydelse |
Tanken |
|||
|
Chamberlain[151] |
Huston Stewart |
Eng/Tyskland |
1855-1927 |
Nazismen |
|||||
|
Tillich |
Paul |
Tyskland/US |
1886-1965 |
Existentialism |
Teolog/Filosof |
||||
|
Edmund |
Tyskland |
1859-1938 |
Idéer till en ren fenomenologi och fenomenologisk filosofi 1913 |
||||||
|
Alexander [153] |
Samuel |
1859-1938 |
Realfilosof |
||||||
|
Bergson [154] |
Henri |
Frankrike |
1859-1941 |
Politisk/Analytisk |
|||||
|
John |
Amerika |
1859-1952 |
Pragmatism |
Pedagog |
|||||
|
Whitehead[156] |
Alfred North |
Eng/Amerika |
1861-1947 |
||||||
|
Weber [157] |
Max |
Tyskland |
1864-1920 |
Sociolog |
(Arbete och utbildning = utveckling) |
Vetenskap och politik (Elitteori) |
|||
|
Sjestov [158] |
Lev |
Ryssland |
1866-1938 |
Logisk empirism |
Dostojevskij och Nietzshe: Tragedins filosofi 1903 |
||||
|
Mahatma |
Indien |
1869-1948 |
Satyagraha |
||||||
|
Bertrand |
England |
1872-1970 |
Ideéll Utilitarism |
Analytisk filosofi |
Mänsklig kunskap 1948 |
Filosofins problem 1912 |
Logisk empirism |
||
|
George Edward |
England |
1873-1958 |
Utilitarism |
Moralfilosof |
Principia Ethica 1903 |
Ethics 1912 |
|||
|
Carl G. |
Schweiz |
1875-1961 |
Psykologi |
Idéhistoriker |
|||||
|
Schweitzer[163] |
Albet |
Tyskland |
1875-1965 |
||||||
|
Buber [164] |
Martin |
Österrike/Isr |
1878-1965 |
Ich und Du 1923 |
|||||
|
Oswald |
Tyskland |
1880-1936 |
Existentialist |
Der Untergang des Abendlandes 1918 |
|||||
|
Jaspers [166] |
Karl |
Tyskland |
1883-1969 |
Logisk empirism |
Philosophie 1-3 1932 |
||||
|
Wittgeinstein[167] |
Ludwig |
Öster/Eng |
1889-1951 |
Existentialist |
Tractatus Logico-Philosohicus 1922 |
Filosofiska undersökningar 1953 |
|||
|
Marcel [168] |
Gabriel |
1889-1973 |
Existentialist |
||||||
|
Heidegger [169] |
Martin |
Tyskland |
1889-1976 |
Existentialist |
Varat och tiden (Sein und Zeit) 1927 |
||||
|
Marcuse [170] |
Herbert |
Tyskland/US |
1898-? |
Den endimensionella människan |
|||||
|
Antonio |
Italien |
1891-1937 |
Anarkism |
Politisk |
|||||
|
Reinhold |
USA |
1892-1971 |
Kristen Realism |
Teolog/Filosof |
The Irony of American History |
||||
|
von Hayek[172] |
Friedrich |
1899-1992 |
|||||||
|
Popper [173] |
Karl Raimund |
England |
1902-1994 |
Existentialist |
Politisk |
Det öppna samhället och dess fiender |
Unendeo Quest (Sökande utan slut) |
||
|
Jean Paul |
Frankrike |
1905-1980 |
Existentialist |
Vänsterinriktad |
Existentialismen är en humanism 1946 |
L'etre et le néant |
|||
|
Beckett |
Samuel |
1906-1989 |
Varat och intet 1943 |
Äcklet 1938 |
Flugorna 1944 |
||||
|
Adorno |
Theodor W. |
Tyskland |
1903-1969 |
Frankfurtskolan |
|||||
|
Hannah |
Tyskland/US |
1906-1975 |
Existentialist |
Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem 1964 |
|||||
|
De Beauvoir[175] |
Simone |
Frankrike |
1908-1986 |
The second sex/Det andra könet |
L´Envitee |
||||
|
Ayer [176] |
Alfred |
England |
1910-1989 |
||||||
|
Austin [177] |
John Langshaw |
England |
1911-1960 |
||||||
|
Arne |
Norge |
1912-2009 |
Ekosofi |
Livsfilosofi |
|||||
|
Albert |
Algeriet/Fran |
1913-1960 |
Existentialist/Författare |
Författare/Filosof |
Myten om Sisyfos |
Främlingen |
Pesten |
||
|
Von Wright[180] |
Georg Henrik |
Finland |
1916-2003 |
Vetenskapen och förnuftet 1987 |
Myten om framsteget 1993 |
||||
|
Rawls [181] |
John |
USA |
1921-2002 |
Politisk |
En teori om rättvisa 1971 |
Okunnighetens slöja |
Harvard professor |
||
|
Thomas |
USA |
1922-1996 |
Vetenskapsteoretiker |
De vetenskapliga revolutionernas struktur |
|||||
|
Dummett [182] |
Michael |
England |
1925- |
Politisk/Liberalism |
The Logical Basis of Metaphysics |
||||
|
Michel |
Frankrike |
1926-1984 |
Kontinentala filosofin |
||||||
|
1928- |
Liberal Anarkist |
||||||||
|
Jürgen |
Tyskland |
1929- |
Frankfurtskolan |
Borgerlig offentlighet |
|||||
|
Derrida [185] |
Jacques |
Frankrike |
1930-2004 |
Politisk |
Skurkar och vänskapens politik |
Marx spöken |
|||
|
Gerald |
1937- |
Paternalismen |
|||||||
|
Robert |
England |
1938-2002 |
Liberalismen |
Politisk |
Anarchy, State and Utopia 1974 |
||||
|
Richard |
England |
1941- |
Ateismen |
||||||
|
Derek |
England |
1942-1917 |
Rationalismen |
||||||
|
Dennett [189] |
Daniel |
USA |
1942- |
||||||
|
Trías [190] |
Eugenio |
Spanien |
1942- |
Att tänka det religiösa |
|||||
|
Roger |
England |
1944- |
Kulturkonservatism |
Culture Counts (på svenska: Kultur räknas, Atlantis förlag 2009) |
|||||
|
Pettit |
Philip |
Irland/USA |
1945- |
||||||
|
Singer [192] |
Peter |
USA |
1946- |
Moralfilosof |
Praktisk etik |
En värld |
|||
|
Stephen |
England |
Författare/Filosof |
Bluff |
||||||
|
Anscombe |
Elizabeth |
||||||||
|
Althusser |
|||||||||
|
S:t Augustine av Hippo |
Fysikalism |
||||||||
|
Barnes [194] |
Jonathan |
England |
|||||||
|
Barthes |
|||||||||
|
Bolzano |
Religion |
||||||||
|
Bonaventura |
|||||||||
|
Bruno |
Giordano |
Italien |
1600 |
||||||
|
Buber |
Martin |
Positivismen |
|||||||
|
Cabanis |
|||||||||
|
Carnap |
Rudolf |
||||||||
|
Carlyle [195] |
Thomas |
Skottland |
?-1881 |
Samhällsfilosof |
Informationsåldern |
||||
|
Castell |
Manuel |
||||||||
|
Cohen |
Hermann |
||||||||
|
Collins |
John Anthony |
England |
?-1729 |
||||||
|
Condorcet |
|||||||||
|
Constant |
Benjamin |
Frankrike |
? - 1830 |
||||||
|
Croce |
Benedetto |
||||||||
|
Davidson [196] |
Donald |
?-2003 |
|||||||
|
Deleuze |
|||||||||
|
Deussen [197] |
Paul |
Encyklopedist |
|||||||
|
Ecco |
Umberto |
Italien |
|||||||
|
Gadamer |
Hans-Georg |
||||||||
|
Gewirth [198] |
Alan |
||||||||
|
Guattari |
|||||||||
|
Durkheim |
Emile |
||||||||
|
Dworkin |
Ronald D. |
||||||||
|
Foucault |
|||||||||
|
Føllesdal |
Dagfinn |
Norge |
Rättsteoretiker |
||||||
|
Grotius |
|||||||||
|
Hempel [199] |
Carl |
Problems and Changes in the Empiricists Criterion of Meaning |
|||||||
|
von Herder |
Johann |
Tyskland |
? - 1803 |
||||||
|
Honderich[200] |
Ted |
Vilken är din frihet |
|||||||
|
Horkheimer |
Max |
Tyskland |
Frankfurtskolan |
||||||
|
Huxley |
Thomas |
England |
? - 1895 |
||||||
|
Kelsos [201] |
|||||||||
|
Kuhn |
Thomas |
De vetenskapliga revolutionernas struktur |
|||||||
|
Leopardi [202] |
Giacomo |
Italien |
1798-1837 |
Författare |
Canti |
||||
|
Lakatos |
Imre |
Falsification and the Methodology |
|||||||
|
Lavelle |
Louis |
||||||||
|
Mach |
Ernst |
||||||||
|
Mann |
Thomas |
Tyskland |
|||||||
|
Mc Taggart |
John |
The Nature of Existence Volume 1 and 2 |
|||||||
|
Mettrie |
|||||||||
|
Milton |
John |
Idealism |
Det förlorade paradiset |
||||||
|
Muschg |
Adolf |
Schweiz |
|||||||
|
Negri [203] |
Antonio |
Italien |
Samhällsfilosof |
Imperiet |
|||||
|
Origenes |
185-254 |
||||||||
|
Pascal |
Blaise |
||||||||
|
Parfit |
Derek |
England |
1942- |
Overpopulation and the Quality of life |
|||||
|
Proust |
|||||||||
|
Quine[204] |
Williard van Orman |
USA |
Positivismen |
Two Dogmas of Empiricism |
|||||
|
Ryle |
Gilbert |
Hegemoniteorin |
The Concept of mind |
Begreppet själ |
|||||
|
Savigny |
|||||||||
|
von Schlegel |
Friedrich |
Tyskland |
Encyklopedist |
||||||
|
Schlick |
Moritz |
||||||||
|
Scotus Erigena |
Johannes |
||||||||
|
Searle |
John R |
||||||||
|
Sen [205] |
Amartya |
Indien/England |
Ekonomi/Filosofi |
||||||
|
Smith Churchland |
Patricia |
Neurophilosophy: Toward a Unifield Science of the Mind-Brain |
|||||||
|
Sprigge |
Timothy |
||||||||
|
Stevenson [206] |
Charles Leslie |
USA |
1908 - ? |
||||||
|
Sidgwick |
Henry |
Methods of Ethics |
|||||||
|
Dennett |
Daniel |
USA |
|||||||
|
Taylor |
Charles |
||||||||
|
Wahl |
Jean |
||||||||
|
Walter |
Benjamin |
||||||||
|
Walzer |
Michael |
Politisk filosof |
|||||||
|
Whewell |
|||||||||
|
Winch |
Peter |
||||||||
|
Parfit |
Derek |
Moralfilosof? |
|||||||
|
Foot |
Philippa |
Moralfilosof? |
|||||||
|
Glover |
Jonathan |
Moralfilosof? |
|||||||
|
Korsgaard |
Christine |
Moralfilosof? |
|||||||
|
Scanlons |
Thomas |
Moralfilosof? |
|||||||
|
Höijer |
Benjamin |
Sverige |
|||||||
|
af Leopold |
Carl Gustaf |
Sverige |
|||||||
|
Geijer |
Erik Gustaf |
Sverige |
|||||||
|
Rydelius |
Andreas |
Sverige |
Idealismen |
||||||
|
Boström [207] |
Christopher Jacob |
Sverige |
1797-1866 |
||||||
|
Norström [208] |
Vitalis |
Sverige |
1856-1916 |
Hvad innbär en modern ståndpunkt i filosofien? 1898 |
Religion och tanke 1912 |
||||
|
Larsson [209] |
Hans |
Sverige |
1862-1944 |
"Uppsalaskolan" |
Lunda-filosof |
||||
|
Hägerström[210] |
Axel |
Sverige |
1868-1939 |
"Uppsalaskolan" |
Das prinzip der Wissenschaft |
Kants etik |
|||
|
Phalén |
Adolf |
Sverige |
1884-1931 |
Kritik av subjektivismen 1910 |
|||||
|
Oxenstierna |
Gunnar |
Sverige |
|||||||
|
Marc-Wogau |
Konrad |
Sverige |
1902-? |
||||||
|
Mac Leod |
Andries |
Sverige |
Uppsala |
||||||
|
Hedenius |
Ingemar |
Sverige |
1906-? |
|
Om rätt och moral 1941 |
Tro och vetande 1949 |
Helvetesläran 1972[213] |
||
|
Wedberg |
Anders |
Sverige |
|||||||
|
Lundkvist |
Artur |
Sverige |
|||||||
|
Almqvist |
C J L |
Sverige |
|||||||
|
Atterbom |
Sverige |
||||||||
|
Stagnelius |
Sverige |
||||||||
|
Wikner |
Pontus |
Sverige |
|||||||
|
Segelberg |
Ivar |
Sverige |
|||||||
|
Furberg |
Mats |
Sverige |
|||||||
|
Bremer |
Fredrika |
Sverige |
|||||||
|
Tegnér |
Esaias |
Sverige |
|||||||
|
Tännsjö [214] |
Torbjörn |
Sverige |
1946- |
Vårdetik |
Göra barn |
||||
|
Asiatiska filosofer |
|||||||||
|
Persien |
ca 1000 f.Kr |
||||||||
|
Lao-tse [216] |
Kina |
ca 604-531 f.Kr |
|||||||
|
Konfucius [217] |
Kina |
ca 551-479 f.Kr |
|||||||
|
Chang Tzu |
Kina |
ca 300 f.Kr |
|||||||
|
Siddharta Gautama |
Indien |
ca 448-368 f.Kr |
|||||||
|
Mystiker |
|||||||||
|
Emanuel |
Sverige |
1688-1772 |
Upplysningsman/Rationalismen |
Arcana Copelestia 1749-65 |
|||||
|
Thomsen |
Danmark |
1890-1981 |
|||||||
|
Erich |
Schweiz |
1935- |
|||||||
|
Vetenskapsmän |
|||||||||
|
Arkimedes |
|||||||||
|
Heron |
|||||||||
|
från Samos |
ca 310-230 f. Kr |
Astronom/Matematiker |
|||||||
|
från Alexandria |
Grekland |
ca 325-265 f.Kr |
Matematiker |
Elementa |
|||||
|
ca 276-194 f, Kr |
Astronom/Matematiker |
||||||||
|
Hua Tuo [223] |
Kina |
ca 180-240 e,Kr |
Biologi/Medicin |
||||||
|
Hippokrates[224] |
Grekland |
Biologi/Medicin |
|||||||
|
Galenos |
Medicin |
||||||||
|
Kopernikus |
Nikolaus |
Polsk/Tysk |
1473-1543 |
Astronom |
De revolutionibus orbium coelestium |
Solen är universums medelpunkt[225] |
|||
|
Galilei [226] |
Galileo |
Italien |
1564-1642 |
Fysiker/Astronom |
Dialog över de två viktigaste världssystemen |
Solen är världsalltets medelpunkt |
|||
|
Brahe |
Tycho |
||||||||
|
Einstein |
|||||||||
|
Planck |
Max |
Tyskland |
1858-1947 |
Teoretisk fysiker |
|||||
|
Newton |
|||||||||
|
Darwin |
Charles |
England |
1809-1882 |
Naturforskare |
Om arternas uppkomst genom naturligt urval |
||||
|
Psykologi |
|||||||||
|
Freud |
Sigmund |
1856-1939 |
|||||||
|
|
|||||||||
|
Ekonomer |
|||||||||
|
Smith [227] |
Adam |
Skottland |
1723-1790 |
Nationalekonom |
En undersökning av folkets välstånd |
Arbete är källan till välstånd[228] |
|||
|
Pareto [229] |
Vilfredo |
Italien |
1848-1923 |
Ekonom/filosof |
Traité de SociologieGénérale 1919 |
||||
|
Taylor [230] |
Frederick W. |
Amerika |
1856-1915 |
Ingenjör |
Scientific Management |
||||
|
Veblen [231] |
Thorstein |
Amerika |
1857-1929 |
Ekonom/sociolog |
|||||
|
Ludwig |
Österrike |
1881-1973 |
Ekonom |
||||||
|
John Maynard |
England |
1883-1946 |
Nationalekonom |
||||||
|
1883-1950 |
Ekonom |
Kapitalismus, Sozialismus und Demokratie 1942 |
|||||||
|
Friedrich |
Österrike |
1899-1992 |
Ekonom/politisk filosof |
||||||
|
Milton |
Amerika |
1912-2006 |
Klassisk liberalism |
Nationalekonom |
Frihet att välja: Ett personligt inlägg 2010 |
||||
|
Sen[236] |
Amartya |
Indien/England |
Ekonom/filosof |
||||||
|
Politiker |
|||||||||
|
Demosthenes[237] |
(från Athen) |
Grekland |
384-322 f.Kr. |
Upplysningsman |
Politiker/Retoriker |
||||
|
More [238] |
Sir Thomas |
England |
1478-1535 |
Politiker/Författare |
Utopia |
||||
|
Thomas [239] |
Jefferson |
USA |
1743-1826 |
Politiker/Filosof |
Oavhängighetsförklaringen |
||||
|
Robespierre[240] |
Maximilien de |
Frankrike |
? - 1794 |
Liberalismen |
|||||
|
Toqueville [241] |
Charles Alexis |
Frankrike |
1805-1859 |
Machiavelism |
Politisk |
Om folkväldet i Amerika 1835-40 |
|||
|
Machiavelli[242] |
Nicolò |
Florens/Italie |
1469-1527 |
Anarkism |
Politiker/Författare |
Betraktelser över Livius första dekad |
Fursten (IL PRINCIPE) |
||
|
Proudhon [243] |
Pierre Joseph |
Frankrike |
1809-1865 |
Anarkism |
Politisk |
Qu'est-ce que la propri'et'e? |
|||
|
Bakunin [244] |
Michail |
Ryssland |
1814-1876 |
Kommunismen |
Politisk |
Dieu et l'état 1871 |
|||
|
Marx [245] |
Karl |
Tyskland |
1818-1883 |
Dialektisk materialism |
Politisk |
Kapitalet |
|||
|
Engels [246] |
Friedrich |
Tyskland |
1820-1895 |
Kommunismen |
Politisk |
||||
|
Lenin |
Vladimir |
Sovjetuni. |
1870-1924 |
|
Politisk |
||||
|
Hitler |
Adolf |
Tyskland |
1889-1945 |
Kommunismen |
Politisk |
Mein kampf |
|||
|
Mao [247] |
Tse-Tung |
Kina |
1893-1976 |
Kommunismen |
Politisk |
Maos lilla röda |
Om motsättningar |
||
|
Trotskij |
Lev Davidovitj |
Ryssland |
? - 1940 |
||||||
|
Historiker |
|||||||||
|
från Halikarnassos |
ca 484-425 f.Kr |
||||||||
|
Thukydides |
(från Athen) |
ca 471-399 f.Kr |
|||||||
|
Polybios [249] |
Romersk |
ca 200-120 f.Kr |
Universalhistorien |
||||||
|
Livius [250] |
Romersk |
||||||||
|
Författare |
|||||||||
|
Grekland |
ca 700 f.Kr |
Skald/Mytologi |
Iliaden |
Odysseén |
|||||
|
Grekland |
ca 700 f.Kr |
Skald/Mytologi |
Theogoni |
Verk och dagar |
|||||
|
Grekland |
ca 525-456 f.Kr |
Dramatiker |
|||||||
|
Pindaros [253] |
Grekland |
ca 520-440 f.Kr |
Diktare |
||||||
|
(från Athen) |
Grekland |
ca 496-406 f.Kr |
Dramatiker |
||||||
|
Euripides |
Grekland |
ca 480-406 f,kr |
Dramatiker |
Medea |
Elektra |
Anses vara den förste yrkesförfattare i Athen |
|||
|
(från Athen) |
Grekland |
ca 445-385 f.Kr |
Komediförfattare |
Lysistrate |
Molnen |
||||
|
Xenofon [256] |
(från Athen) |
Grekland |
ca 430-354 f.Kr |
Författare |
|||||
|
Menandros |
ca 342-291 f.Kr |
||||||||
|
Antipatros[257] |
(från Sidon) |
Grekland |
ca 100-talet f.Kr |
||||||
|
Cicero |
Romersk |
ca ?-43 e.Kr |
|||||||
|
Caesar [258] |
Romersk |
Kejsare/Författare |
Commentarii de bello gallico |
||||||
|
Catullus |
Romersk |
||||||||
|
Lucretius |
Romersk |
Poet |
Om tingens natur |
||||||
|
Ovidius |
Romersk |
Metamorfoserna |
|||||||
|
Vergilius [259] |
Romersk |
70-19 f.Kr |
Epikureismen |
Aeneiden (på latin Aeneis) |
|||||
|
Horatius [260] |
Romersk |
65-8 f.Kr |
Stoicismen |
Poet |
Ars poetica |
"Aurea mediocritas" |
|||
|
Seneca[261] |
Lucius Anneus |
Romare |
ca 4 f.Kr-65 e.Kr |
Diktare/Filosof |
Hercules, Medea, Agamemnon, m.fl. |
Stoiska skolan |
|||
|
Petronius [262] |
Gajus |
Romare |
?-66 e.Kr |
Författare |
|||||
|
Plutarkos |
Grekland |
ca 46-120 e.Kr |
Encyklopedist |
Författare/Historiker |
|||||
|
Grekland |
ca 120-180 e.Kr |
||||||||
|
Ferdawsi [263] |
Persien |
ca 900-talet |
Muslim |
Diktare |
|||||
|
Voltaire [264] |
|||||||||
|
Dante [265] |
Francois-Marie |
Frankrike |
1694-1778 |
Författare/Filosof |
Candide |
Låt oss odla vår trädgård |
|||
|
Petrarca [266] |
Alighieri |
Italien |
1265-1321 |
Humanism |
Poet |
Den gudomliga komedin |
Vita nuova ( Nytt liv) |
Inferno enligt Dante …. |
|
|
Machiavelli[267] |
Francesco |
Italien |
1304-1374 |
Machiavelism |
Diktare |
Epistolae |
Italia mia |
Canzoniere (396 kärleksdikter) |
|
|
Shakespeare[268] |
Nicolò |
Florens/Italie |
1469-1527 |
Författare/Politiker |
Betraktelser över Livius första dekad |
Fursten (IL PRINCIPE) |
|||
|
Jean |
Frankrike |
1621-1695 |
Fabelfiktare |
||||||
|
de La Bruyère |
Jean [269] |
Frankrike |
1645-1696 |
Författare |
Les cractères (Karaktärer eller tidens seder) |
||||
|
Rousseau [270] |
Encyklopedist? |
||||||||
|
Goethe [271] |
Jean Jacques |
Schweiz/Fran |
1712-1778 |
Romantiken |
Författare/filosof |
Samhällsfördraget |
Bekännelserna |
Frihet, jämlikhet och broderskap |
|
|
Leopardi [272] |
Johann Wolfgang |
Tyskland |
1749-1832 |
Diktare |
Den unge Werthers lidande |
Faust |
|||
|
De Balzac [273] |
Giacomo |
Italien |
1798-1837 |
Författare |
Canti |
||||
|
Toqueville [274] |
Hondré |
Frankrike |
1799-1850 |
Författare |
La Comédie Humaine (Den mänskliga komedin) |
Förlorade illusioner |
|||
|
Poe |
Charles Alexis |
Frankrike |
1805-1859 |
Författare/Politiker |
Om folkväldet i Amerika |
||||
|
Dostojevskij[275] |
Fjodor |
Ryssland |
1821-1881 |
Anarkism? |
Författare |
Bröderna Karamasov |
Idioten |
Brott och straff |
|
|
Tolstoj |
Leo Nikolajevitj |
Ryssland |
1825-1910 |
Författare |
Anna Karenina |
Krig och fred |
|||
|
London[276] |
Jack |
Amerika |
Författare |
Skriet från vildmarken |
|||||
|
Kafka [277] |
Franz |
Tjeckoslovak |
? - 1924 |
Processen |
Förvandlingen |
||||
|
Sandemose[278] |
Aksel |
Norge |
1899-1965 |
||||||
|
Strindberg |
August |
||||||||
|
Wilde [279] |
August |
Sverige |
Symbolism |
Författare |
En dåres försvarstal |
Fröken Julie |
Taschandala |
||
|
Maeterlinck[280] |
Oscar |
Irland/Englan |
1854-1900 |
Symbolism |
Författare |
En idealisk äkta man |
Solfjädern |
||
|
de Cervantes[281] |
Maurice |
Belgien/Fran |
1862-1949 |
Författare/Filosof |
Pelléas och Mélisandre |
Fågel Blå |
|||
|
Miguel |
Don Quijote |
||||||||
Zarathustra är en sägenomspunnen gestalt från forntiden. Men om den historiske
Zarathustra är föga känt. Den zoroastriska religionen har anhängare också i våra
dagar - framför allt i Indien och Iran, men också i Sverige. Cirka 1000 f.Kr
fökunnade profeten Zarathustra (Zoroaster på grekiska) att guden över alla gudar
var Ahura Mazda, som var skapare av allt gott, och uppmanade människor att
ansluta sig till det kosmiska slaget mot allt ont. Zoeoastrismen var en
monoteistisk religion och den dominerande trosriktningen i Iran fram till islams
intåg på 600-talet efter Kristus. Kanske har zoroastrismen med sina begrepp om
om himmel och helvete, änglar, återuppståndelse och domedag haft inverkan på
andra religioner.
Solon från Aten. Som arkont för året 594 f.Kr. fick han det svåra uppdraget att
i egenskap av lagstiftare med oinskränkt fullmakt nyordna hela statsskicket.
Det attiska samhället var sedan en längre tid tillbaka sönderslitet av svåra
strider mellan det Aristokratiska partiet eller eupatriderna, vilka tillika var
i besittning av nästan all jordegendom, och det lägre folket, som saknade
politiska rättigheter och dessutom hölls i ekonomiskt beroende av eupatriderna
på grund av de stränga skuldfordringslagarna, enligt vilka en gäldenär som ej
kunde tillfredsställa sin fordringsägare blev slav och hemfallen åt dennes
godtycke. För dessa förhållanden, vilka Drakons lagstiftning synes mera ha
tjänat att fastställa än att avhjälpa, var Solon kallad att råda bot.
Hans första åtgärd var att undanröja det värsta ekonomiska eländet genom en
skuldlindringslag (seisachtheia, eg "skuldavskakning"). Om betydelsen av denna
lag har redan under forntiden ganska olika meningar varit rådande, i det att
somliga har ansett att den inneburit ett fullständigt efterskänkande av alla
skulder, andra, att den bara avsett ett underlättande av deras avbetalning genom
sänkning av räntan och nedsättande med 27 procent av myntfoten. Otvivelaktigt är
dock att Solon dels påbjudit frigivning av alla dem som på grund av
skuldsättning råkat i slaveri, dels avlyst all på skuld som låg på jordegendom.
Båda delarna vitsordas bland annat av Solon själv i ett hos Aristoteles
återgivet diktfragment.
föddes 604 f.Kr och dog 531 f.Kr, Lao Tse, även stavat Laozi, Lao Tzu och Lao
Zi (老子
(pinyin: Lǎo Zǐ), ordagrant "den gamla mästaren", enligt tradition kallad Li Er
(李耳,
pinyin: Lǐ Ěr). Taoismen skapades enligt legenden av den kinesiska tänkaren,
även om Lao Tse existens kan betvivlas, brukar han betraktas som taoismens
grundare samt dess förste filosof och anges som författare till Daodejing (Boken
om vägen).
Lao-Tse föddes 604 f.Kr och dog 531 f.Kr, men om Lao Tse (Lao Zi) finns inga
säkra biografiska uppgifter. Enligt traditionen ska han ha sammanfattat sin
filosofi i skriften som är taoismens heliga bok Daodejing (Boken om vägen) som
på svenska har titeln Den heliga boken om vägen och dess kraft. "Vägen", dao, är
ett centralt begrepp för Lao Zi; hans filosofi har därför kallts daoismen. Andra
viktiga begrepp är yin, den mörka, jordiska och kvinnliga principen i tillvaron,
och yang, den ljusa, himmelska och manliga. När yin och yang växelverkar
befinner sig dao i balans. En människa som vill leva riktigt bör dra sig undan
världen och med sin intuition söka den balansen. Läran förkastar materiell
strävan, missnöje ochhabegär och förordar att människan ska dra sig undan
världens larm. Meditation och passivitet betonas framför handling. Daoismen har
inspirerat en folklig kinesisk tradition, som skapat lyriskt uttrycksfulla
mästerverk av hög konstnärlig kvalitet. Bäst kända i väst är de stora episka
romanerna, dramerna,reseskildringarna och novellsamlingarna: De tre rikena,
Berättelser från träskmarkerna, Gyllene lotus, och Drömmen i den röda
paviljongen.
Lao Tse 8 ordspråk
- Att ha tillräckligt är lycka, att ha mer än tillräckligt är olyckligt. Det
gäller för allting, men särskilt om pengar.
-Att lära känna andra är vishet. Att lära känna sig själv är den högsta vishet.
- Den styr bäst som styr minst.
- En ledare är bäst när folk knappast vet att han finns, inte lika god när folk
lyder och hyllar honom, dålig när de avskyr honom.
- En skicklig skräddare klipper lite.
- Ju fler lagar och förordningar desto fler tjuvar och banditer.
-Om ett hem inte har en trädgård och ett gammalt träd förstår jag inte var
livets glädjeämnen skulle komma ifrån.
- Även en tusenmilafärd börjar med ett steg.
Chilon av Sparta var filosof från Sparta och en av Greklands sju vise. Chilon
var den förste filosof som var rådgivare åt en kung. Legenden säger att han dog
av lycka i armarna på sin son, då sonen vann en medalj vid de olympiska spelen.
Thales bodde i hamnstaden Miletos i nuvarande Turkiet, ett område som då
behärskades av de gamla grekerna. Thales räknas som den första företrädaren för
den joniska naturfilosofin, ibland kallas han för den västerländska filosofins
fader. Han lärde att vatten var själva urämnet, i naturen och i människan, och
att jorden är sfärisk och vilar som en skiva eller ett skepp på vattnet. Han var
som de flesta filosofer under antiken intresserad av astronomi och försökte få
ordning på himlakropparnas rörelser. Enligt historikern Herodotos skulle Thales
ha förutsagt solförmörkelsen den 28 maj 585 som gjorde slut på kriget mellan
lydier och meder. Han tillskrivs även insikter i geometri. På en resa lär han ha
mätt pyramidernas höjd utifrån skuggornas längd. Han stack en pinne i sanden på
morgonen och väntade tills skuggan var exakt lika lång som pinnen. Därefter
stegade han upp avståndet från slutet av pyramidens skugga till dess fot, en
distans som just då var lika med pyramidens höjd. Det sägs också att han skulle
ha kunnat mäta skeppens avstånd från land.
Anaximander (Ἀναξίμανδρος), född 610 f.Kr. i Miletos, död 546 f.Kr. i Miletos,
var en grekisk filosof, en av de joniska naturfilosoferna. Anaximander är mest
känd som den förste att hävda att jorden inte hölls uppe av något alls, utan att
jorden är cylinderformad som en trumma och flyter i to apeiron (svävar i
tomrummet). Anaximander är också den första tänkare som det finns en antagligen
autentisk sats bevarad av. Det är Aristoteles elev Theofrastos som citerar
honom, och i sammanhanget lyder det så här: Bland dem som säger att ursprunget
är ett, rörligt och oändligt, är Anaximander, son till Praxiades, från Miletos,
som var Thales elev och efterföljare. Han sade att det varandes princip (arché)
och element var "det gränslösa" (to apeiron), och han var den förste som använde
detta namn på principen. Han säger att det varken är vatten eller något annat av
de så kallade elementen, utan en annan gränslös fysis som alla himlar och
världarna i dem härstammar från. Och det som tingen har sitt ursprung från är
det samma som de upplöses i "med nödvändighet. För de straffas och får
ömsesidigt plikta för sin orättfärdighet i överensstämmelse med tidens
dom". Anaximander uppfattade erfarenhetsvärlden som en process som utmärks av
samspelet mellan krafter i vilkas spel tiden (dike) griper in och ingen till
sist behåller överhanden. Dessa krafter är motsättningarna mellan det kalla och
det varma, det torra och det fuktiga, ljus och mörker. Grekerna tänkte sig
alltid att sådana motsättningar hörde samman och var avhängiga av varandra på
ett eller annat sätt. Genom att Anaximander säger att motsättningarna måste
"plikta för sin orättfärdighet" ställer han upp en ram för det som sker i
naturen. När ett av elementen eller en av motsatspolerna dominerar, måste den
förr eller senare ge vika för sin motpart: sommar blir till vinter, och vinter
blir till sommar.Metaforiskt kan vi säga att värmen är "orättfärdig" på
sommaren, liksom kölden på vintern. När denna orättfärdighet har manifesterat
sig, sänder tiden rättfärdigheten, de överexponerade elementen tillbaka till det
gränslösa.
Anaximander tillskrivs även uppfinningar som föga har med hans filosofi att
göra. Han ska ha varit den förste som ritade en karta över den bebodda världen,
liksom den förste som tillverkade ett solur.
Anaximenes från Miletos, grekisk filosof, vän och lärjunge till Anaximander.
Anaximenes menade att luften var arché det urämne varur allting uppstod och att
allt skapades genom luftens förtätning och förtunning. Då luft förtunnas övergår
den i eld och då den förtätas blir den först till dimma, sedan till vatten och
därefter till jord och till sist blir den sten. Han hävdade att jorden vilar på
luften som ett lock eller blad. Anaximenes tar ett viktigt steg i
vetenskapshistorien: kvalitetsskillnader återförs till kvantitetsskillnader.
Tingens materiella enhet blir beräkningsbara. När man antar existensen av ett
urämne och härleder alla olika ting från detta kvantitativa, dvs. mätbara,
förändringar blir allt i princip förklarligt. Förtätning och förtunning ger
sådana mätbara variatrioner.
Pythagoras, grekisk filosof och matematiker från Samos. Under senare delen av
sitt liv verksam i Kroton i Syditalien, där han bildade ett slags ordensamfund
(Pythagoréerna), känt för talmystik, musikteoretiska undersökningar, geometriska
och astronomiska studier och en orientaliskt påverkad själavandringslära.
Pythagoras anses enligt traditionen som upphovsman till uttrycket "filosofi"
(kärlek till vishet). Enligt Pytagoreisk doktrin vilar universum på en
matematisk bas. Pythagoras hävdade att jorden är rund och att den snurrar kring
en eld. Han hörde till dem som så här tidigt utvecklade den mer teoretiska
matematiken och därmed det abstrakta, av nyttohänsyn oberoende tänkandet.
Pythagoras sats: I en rätvinklig triangel är summan av kvadraterna på kateterna
lika med kvadraten på hypotenusan. Pythagoras var den förste som bevisade
satsen, men den var troligen känd bland annat i Babylon sedan tidigare. Satsen
är en av matematikens mest kända bland den breda allmänheten.
Kvadratroten ur 2 (ofta bara roten ur 2) är i matematiken berömt då det ledde
det antika Greklands matematiker till insikten att de rationella talen inte är
tillräckliga i alla lägen. Om man har en kvadrat där längden av sidan är 1, så
kommer diagonalens längd att bli roten ur 2.
Beviset för att roten ur 2 är irrationellt sägs ha varit särskilt besvärande för
Pythagoras. Beviset är också ett klassiskt exempel på ett motsägelsebevis.
En legend säger att en av hans lärjungar, Hippasos, försökte hitta ett bråk som
motsvarade √2. När han inte hittade något blev han överlycklig och gick till
Pythagoras. Denne vägrade erkänna att √2 var ett irrationellt tal, och skall ha
dömt Hippasos till döden genom dränkning.
Xenofanes tog avstånd från Pythagoras mystik och menar att diktarna Homeros och
Hesiodos har tillskrivit de mytologiska gudarna allt som är skamligt och
skändligt bland människorna: att stjäla, bedriva hor och bedra varandra. Han
menar att diktarna har föreställt sig gudarna som människornas avbild. Xenofanes
bryter helt med de traditionella gudsföreställningarna och vägrar att acceptera
dessa gudar med deras alltför männskliga drag. Men han var inte ateist. Han vill
inte avskaffa gudstanken helt och hållet. Han vill se ett högre gudsbegrepp: Det
finns en enda gud, den största bland gudar och människor. Han liknar inte de
dödliga, varken till gestalt eller i tanke. Han är helt seende, helt tänkande,
helt lysande. Xenofanes "teologi" fick senare betydelse inom den kristna
teologin.
Han ansåg också att reinkarnationsiden var absurd och ansåg att atletiska ideal
och lyxliv hindrade människan för att uppnå vishet.
Grundämnena var enligt honom jord och vatten.
Hans mer kända elever var Parmenides och Herakleitos.
Konfucius är det latiniserde namnet på Kong Fuzi (mäster Kung), filosofen som
levde i Kina där det rådde politisk oro och slutskedet närmade sig för
härskardynastin, Zhou. De gamla värderingar Konfucius förde vidare var att man
skulle lägga stor vikt vid flit, dygd och starka familjeband och visa respekt
uppåt, välvilja nedåt, hans lära värderar ordning, stabilitet och harmoni högst
av allt och detn värsta tänkbara är kaos. Konfucius filosofi var också att alla
föds lika, och formas genom utbildning och övning.
Från 15 års ålder ägnade han sig åt studier och undervisning. Några egna
skrifter har han inte efterlämnat, men han utredigerade till grundval för sin
undervisning ett antal klassiska, delvis ganska vidlyftiga verk: Dikternas bok,
Historiens bok, Förvandlingarnas bok, Cereminiernas bok och Boken om vår och
höst (Shih-ching,Shu-ching, I-ching, Li-chi och Chun-chiu). Hans lärjungar
samlade Konfusius tankar och yttranden i skriften Lun-yü (Samtalen). Till dess
äldsta skrifter hör Lun-yü, Konfucius samtal med sina lärjungar.
Konfusius är alltså ingen nyskapare och framställer alltid sig själv som en
förkunnare av enbart gamla sanningar. Han tar avstånd från metafysiken men tror
på människans naturliga godhet, och rättfärdigheten består för honom ytterst i
kunskap och i människans sökande efter sitt innersta jag, så att hon kan gå
Himmelens Väg, Tien tao. Han var övertygad om att människan av egen kraft kan
skapa en bättre värld och han underströk också betydelsen av att det råder
överensstämmelse mellan ord och handling. Hsiao, pietet, är en egenskap som
förbinder människan med hennes förfäder och med de gängse gemenskapsformerna.
Han betonade auktoritet och lojalitet och att kvinnan ska underordna sig mannen,
de yngre de äldre, medborgarna ska underordna sig och lyda kejsaren/fursten vars
befallningar har närmastgudomlig tyngd. Sådana tankar blev naturligtvis populära
bland kinesiska kejsare och aristokrater, och det ledde till att Konfucius
filosofi kom att dominera den kinesiska utbildningen under århundraden. Därav
har Konfucianismen haft stort inflytande på Kinas historia och under lång tid
har Konfucius varit en förebild för de kinesiska härskarna, även om man sällan
har lyckats leva upp till hans höga ideal. Enligt Konfucius skulle en regent
styra med medkänsla, undvika krig och lätta på de fattigas bördor. Men denna
tankevärld förutsätter också upplyst ledarskap och en dålig härskare förtjänar
att störtas. Kejsar Shi Huangdi som främst har gått till historien som mannen
som lät bygga den kinesiska muren och förstöra och förbjuda Konfucius skrifter
eftersom han ansåg dessa som vilseledande. Konfucianismen bekämpas nu eftersom
den har vidmakthållit ett feodalt tänkande och ett systematiskt föräldratyranni,
men den utgör ännu en klart skönjbar faktor i kinesisk livssyn och tillsammans
med Taoisman (Daoismen) har Konfucianismen gett upphov till olika traditioner
som löper genom Kinas kultur från forntid till nutid.
Herakleitos levde hela sitt liv i Efesos, i dagens Turkiet. Han studerade för
filosofen Xenofanes, men var först och främst självlärd.
Herakleitos (den Dunkle) framställer själen som sätet för tänkande och visdom.
Han hävdar att elden är grundelementet. Han tänkte sig att allt hänger samman
och att allt som finns i sista hand är ett. Det vi ser och förnimmer förändras
hela tiden - inget förblir detsamma utan växlar, omformas, uppstår och går
under. Det finns således inget beständigt förutom förändring d.v.s. allt i
tillvaron förändras och befinner sig i ständig rörelse precis som vattnet i en
flod, men att denna förändring följer en nödvändig lag. "Panta rhei" - "allting
flyter" (man kan följakligen inte två gånger stiga ned i samma flod). Med en
konsekvens av beständig förändring hävdar han att det finns en dold sanning
bakom allt det vi ser och förnimmer."Naturen älskar att dölja sig" och den
konstanta förändringen innbär inte att allt är kaos som andra samtida filosofer
hävdade. Tvärtom menade Herakleitos att till exempel hålls en pibåge i balans
eftersom strängen och bågen hela tiden pressar åt varsitt håll. På samma sätt
har allting också sin motsättning. Bland annat är havsvatten både sunt och
osunt, allt beroende på vad det används till.
Herakleitos ville begripa förändringens lag, som han kallar Logos. Allt som
sker, alla händelser och egenskaper som vi lägger märke till , kan läsas och
tydas som inslag i en kamp mellan motsättningar "Kriget mellan motsättningarna
är alltings fader". Även om världen är full av motsättningar och i ständig
förändring är den enligt Herakleitos inte svår att förstå. Han ansåg nämligen
att att allt har en mening eftersom allt styrs av Logos. Logos är ett ord
antikens greker använde för de underliggande principerna som de menade styrde
världen. Herakleitos fyllde begreppet med både eld, som var en symbol för det
evigt föränderliga och en allsmäktig och allvetande gud. Logos styr såväl
naturen som människorna och sammhället genom en lag. Enligt filosofen är det
också denna lag som står för de eiga förändringarna och hur allt utvecklas.
Samtidigt är det logos förtjänst att motsättningarna håller varandra i schack
och balansen bibebehålls. Då logos egentligen handlar om sunt förnuft kan
människor absolut förstå hur världen hänger ihop, bara de själva är förnuftiga.
Dessvärre tyckte inte Herakleitos att många besatt denna egenskap. Därför
föraktade han också sina medmänniskor.
Som barn levde Heraklritos det goda kivet, hans familj ledde stadsstaten Efesos
och åtnjöt stora privilegier. Exempelvis hade de rätt till de bästa platserna
vid sportevenemang.
Herakleitos spenderade sin ungdom med det som han tyckte bäst om, nämligen att
tänka. Författaren Diogenes beskrev honom som senare som "undrande". Enligt
antikens greker var det en av de finaste egenskaperna hos en filosof.
Som vuxen skrev Herakleitos ned sina tankar på en papyrusrulle. För att bevara
det värdefulla verket gömde han rullen i en mur i artemistemplet i Efesos men av
Herakleitos verk Om naturen finns nu bara fragment kvar.
Herakleitos avskydde alla människor och hittade fel hos alla han stötte på. Han
föredrog sitt eget sällskap och på sin ålders höst flyttade han upp i bergen där
han levde på vilda rötter. Herakleitos avbildas ofta gråtande.
På slutet av sitt liv led Herakleitos av vätskeansamlingar i kroppen. Inga
läkare kunde bota hans tillstånd som ofta beror på dåligt hjärta eller nedsatt
njurfunktion. I sin desperation försökte flosofen bota sig själv. Då han hade
hört att varma ångor kunde driva ut sjukdomen smorde han in sig med kogödsel och
lade sig i solen. När gödslet torkade dog Herakleitos och hans kropp åts upp av
vilda hundar.
Hegel, Heidegger och Popper har intresserat sig för Herakleitos filosofi om att
alla ting är underkastade ständiga förändringar. Det går även en klar linje från
Herakleitos via stoikerna fram till Spinoza, Rousseau och Nietzsche också Platon
lär själv ha varit "herakleitian" i sin ungdom.
Parmenides anses vara grundaren av den västerländska ontologin och metafysiken.
Han kom från Elea i Syditalien och han anhängare brukar därför kallas eleater.
Parmenides intresserade sig - uppenbarligen som den första tänkaren över huvud
taget- för de filosofiska implikationerna av sådana begrepp som tillblivelse och
förgängelse och hans svar är att tillblivelsen innebär att något blir till ur
icke-varandet, och förgängelse att något som är blir något som icke är.
Icke-varandet är ett tillstånd som man varken kan känna eller påvisa. Enligt
Parmenides finns det bara ett varande - ingen mångfald och ingen förändring,
utan endast en homogen verklighet som enbart är tillgänglig för tänkandet. Det
varande är - därför att det inte kan förändras, vare sig i det förflutna eller i
framtiden - ett evigt och oföränderligt nu. Den växling som sinnena visar oss
pekar på att sinnena inte går att lita på. Sinnena förnimmer bara den ytliga och
tillfälliga växlingen. Här lägger eleaterna fram en otvetydig grundtanke:
begreppet förändring förutsätter både varat och icke varat. Men förändring är
något omöljigt därför att icke-varat inte finns. Sinnena visar oss emellertid
förändring - alltså bedrar de oss. Parmeides och eleaterna tänkande inspirerade
Platon i hans utveckling av idéläran. Man kan väl säga att Parmenides hade fel ,
det var först Aristoteles som på ett tillfredsställande sätt klargjorde dessa
begrepsliga relationer.
Anaxagoras förde naturfilosofin från den grekiska världens utkant in till Athen.
Han kom från Klazomenai i Mindre Asien, men levde och verkade omkring 30 år i
Athen där han kom in i kretsen runt politikern Perikles. Anaxagoras deklarerade
som sin filosofi att inget ting uppstår eller förgår och att det finns någonting
av allt i allt, världen och tingen existerar endast tack vare att ett oändligt
antal smådelar (varande och förefintliga ting) hopfogas och att
föränderligheten uppstår genom att dessa smådelar sammanblandas eller upplöses,
därigenom anade han molekylernas existens.Anaxagoras säger: "Alla ting var
tillsammans, oändliga till mängd och till litenhet; det lilla var nämligen
oändligt. Då nu allt var tillsammans, stod intet att upptäcka för litenhetens
skull".Han ansåg att förnuftet (nous) har en övergripande särställning.
Anaxagoras kunde inte acceptera hellenernas (bl.a. Parmanides) åsikt om tingens
stillastående (varandets) uppkomst och förgängelse. När Perikles dog i början av
det peloponnesiska kriget, blev hans vänner förföljda. Anaxagoras dömdes för
hädelse, därför att han hade sagt att solen var ett eldklot, större än
Peloponnesos. Han dömdes till att bli fördriven från Grekland till (Lampsakos i)
Mindre Asien.
Empedokles, grekisk filosof från Arkagas på Siciliens sydkust, av tradition
framställd som vishetslärare och profetgestalt av rang som förenade synpunkter
från flera tidigare försokrater. Han var elev till så väl Pythagoras som
Parmenides. Empedokles var förutom filosof politiker, naturforskare, läkare och
magiker. Han betraktade sig själv som en gud på tillfälligt besök i denna värld.
Empedokles livsåskådning
Det var han som införde den kända läran om att det finns fyra grundämnen; jord,
luft, eld och vatten. Enligt hans naturfilosofi (elementläran) är världen
uppbyggd av de fyra eviga och oföränderliga grundelementen (rötter till alla
ting) jord, luft, eld och vatten, dessa är odelbara men sinsemellan blandbara
och kan därigenom bilda nya ämnen. Dess utveckling styrs av växelverkan mellan
de motsatta principerna kärlek och hat. Hatet och kärleken skapar en cyklisk
rörelse, en pulsering mellan sammansättning och åtskillnad utan slut. De förenas
genom Vänskapen och skiljs med Hatet. Världen genomgår en ständig cykel, dess
ena vändpunkt är när Vänskapen har övertaget och Hatet är utträngt till den
sfäriska världens kanter (kan en sfärisk värld ha kanter?). Sedan vänder det och
världen återerövras av Hatet. När Vänskapen är överlägset har världen en
guldålder, då dyrkas kärleksgudinnan Afrodite och världen lever i harmoni och
köttätandet är tabu. Empedokles är därutöver känd för sin något makabra
utvecklingslära. Enligt denna lära existerade i begynnelsen de olika
kroppsdelarna skilt för sig. De kombinerades sedan på olika sätt, men endast de
mest livsdugliga kombinationerna blev kvar. Empedokles sätt att förklara
utvecklingen som succesiva steg från mindre till mer sammansatta företeelser,
där endast endamålsenliga organismer överlever, anses av somliga föregripa den
moderna utvecklingsläran. Hans tankegångar utgör, särskilt beträffande
grundelementen, en sammansmältning och nyformulering av äldre naturfilosofers
läror, särskilt Herakleitos och Parmenides. Av Empedokles två stora
lärodikter Om naturen och Reningarna är endast brottstycken bevarade. Kvar finns
emellertid en del antika historier om hans liv och leverne; särskilt Cicero har
berättat några. Empedokles trodde på själavandring och kunde minnas sig själv
inte bara i åtskilliga mänskliga skepnader utan också som en fågel, en fisk och
ett träd. Empedokles var övertygad om att han var gud och för att bevisa detta
och för att han var trött på den eviga kretsgången kastade han sig ned i
vulkanen Etnas krater och försvann, men vulkanen kastade upp en av hans
sandaler.
Empedokles var en mycket intressant person, han var demokrat och landsförvisades
då hans parti förlorade ett val. Då valde han att leva som en vis man. Det finns
många berättelser om honom; han kunde behärska vindarna och han väckte en kvinna
som varit död i 30 dagar till liv. Han var en framstående filosof inom
naturforskning och upptäckte att; Luften var ett särskilt ämne. Det kom han fram
till genom att studera vattenur och fann att så länge man höll för rörets
mynning kunde inte vattnet komma in och då han släppte kom det in lika mycket
vatten som den mängd luft som trycktes ut. Han upptäckte centrifugalkraftens
verkan genom att svänga runt en bägare med vatten i ett snöre. Han visste att
det fanns olika kön hos växterna. Han utvecklade en utvecklingslära där han
antog att det från början bara fanns enskilda kroppsdelar som förenade sig till
olika organismer där de livsdugliga överlevde. Han visste att månen lyste genom
att reflektera ljus och ansåg att även solen gjorde det. Ljuset hade en
hastighet men den var för stor för att uppfattas. Solförmörkelser berodde på att
månens skugga föll på jorden. Empedokles grundade den medicinska forskningen i
Storgrekland.
Zenon anses som stoisismens grundare och han var lärjunge till Parmenides.Zenon
förnekade förändringen och hävdade att det varande är ett och oföränderligt samt
att mångfald och rörelse är omöjlig. När han påstod att rörelsen är omöjlig
syftade han på att man kan aldrig tillryggalägga en vägsträcka, eftersom man
först måste avverka hälften av den, sedan hälften av hälften etc. i det oändliga
eller att det logiskt sett är omöjligt att gå ut ur ett rum. Först måste man gå
halva sträckan till dörren, därefter hälften av den sträcka som återstår, sedan
hälften av denna och så vidare i all oändlighet. Det blir alltid en sträcka
kvar. Av liknande skäl kunde den snabbfotade Akilles aldrig hinna upp
sköldpaddan. Dessa teser försökte han bevisa genom sina välkända och mycket
sinrika s.k. paradoxer (eller antinomier). De är fyra och benämns Akilles och
sköldpaddan, Den flygande pilen, Dikotomin och Stadion. De har alltid fängslat
och förbryllat logiker såväl de lärde grekerna och inte minst logiker i vår egen
tid. Zenon vill med dessa paradoxer visa att talen och matematiken inte är en
del av verkligheten utanför oss utan bara något som en betraktare kan använda på
ena eller andra sättet för att förstå verkligheten. Hans kritik av pytagoréernas
talmystik banar väg för Euklides uppfattning av matematiken som en konstruktion.
Zenons paradox - även känd som Akilles (haren) och sköldpaddan - när haren har
nått sköldpaddans ursprungsläge har den redan förflyttat sig framåt osv.
Kontentan haren hinner aldrig ifatt sköldpaddan!!
Protagoras är den förste och mest berömde av de grekiska sofisterna. Han
tillhörde det skrå av "kunniga män" sofister som drog från stad till stad och
erbjöd sina färdigheter mot betalning. Han såg individen som en
bedömningsinstans som framkommer i den berömda "homo-mensura-satsen": Människan
är alla tings mått, måttet på att det är, att/hur det är, på det som inte är,
att/hur det är". Denna inställning ser man även i tesen "Varje omdöme är sant
för den person som fäller det". Med det menade han att allt måste stå till svars
inför människornas behov och tankar. Protagoras filosofi var relativistisk och
gick ut på att människan inte kan veta något säkert om det hon varseblir. Det
enda hon kan känna till är den begränsade refarenheten. Därför mäter hon världen
efter sig själv och kan inte uttala sig med absolut visshet om någonting.
Protagoras trodde att människan i princip kan skapa och förändra sin värld som
hon vill. De tidigare naturfilosoferna tänkte sig däremot att naturens
oföränderliga ordning var alltings mått. Protagoras blev anklagad för
ogudaktighet, hans skrifter brändes och 415 blev han utvisad från Athen. Hans
åsikter är kända genom Platon.
Protagoras myntade bl.a. uttrycket: "Människan är alltings referens, för de
ting som är att de är och för de ting som inte är att de inte är." Protagos är
också känd för uttrycket "Det som är sant för dig är sant för dig, och det som
är sant för mig är sant för mig", under en dialog med Sokrates.
Protagoras var agnostiker, vilket stämmer väl med hans syn på sanningen. Ett
känt citat från honom lyder: "Om gudarna förmår jag inte säga, vare sig att de
är eller att de inte är. Ty mycket finns som hindrar att veta, både deras
fördoldhet och människolivets korthet".
Gorgias, född 483 f.Kr. i Leontini, Sicilien, död 374 f.Kr. grekisk filosof,
sofist och retoriker Georgias representerar en nihilistisk attityd (läran att
ingenting existerar). Som retoriker i dialog med Sokrates. En av Platons
dialoger bär titeln "Georgias" och den återger ett samtal om bl.a. vältalighet
mellan denne och Sokrates. Gorgias beskrivs av Platon, som pretentiös och naiv
trots hans erfarenhet och rikedom. Platons kritik mot Gorgias är dock sällan
riktad direkt mot Gorgias eller hans retorik. Platons manifest ses snarare som
en kritik mot Gorgias och sofisternas syn på världen.
Gorgias främsta filosofiska bidrag finns i avhandlingen The Nature of the
Nonexistent som presenterar och förvarar hans teori att:
- Ingenting finns;
- Även om något finns, kan ingenting vara bekant om det; och
- Även om något kan vara bekant om det, kan kunskap om det inte meddelas till
andra.
Georgias var elev hos Empedokles och själv haft bland annat Isokrates och
Perikles som studenter hos sig
Nihilism = läran att ingenting existerar
Melissos från Samos (troligen inte född efter 470 f.Kr.) var en samosisk
statsman och befälhavare över örlogsflottor. Han förde befälet över en samosisk
flotta som besegrade Atenarna 441–440 f.Kr.. Melissos bidrog också till
filosofin och påverkade Leukippos’ och Demokritos’ atomism. Han var medlem av
den eleatiska skolan och en lärjunge till Parmenides, vars filosofiska idéer han
utvecklade. Hans verk, Om naturen, av vilka fragment har bevarats av Simplikios
från Kilikien och bekräftats av Aristoteles, försvarar hängivet Parmenides'
lära. De skrevs på joniska, och består av en hel serie argument.
Grekisk filosof, som tillsammans med Antisthenes var en av grundarna av
den cyniska skolan. Han skall bl.a. ha tillämpat sin åskådnings asketiska krav
genom att bo i en tunna och det säges att han försökte klara sig med så få
ägodelar som möjligt därför slog han sönder sin enda träskål sedan han sett en
pojke dricka vatten ur sina kupade händer. Diogenes är huvudfigur i flera
anekdoter. Mest känd är mötet mellan den behovslöse cyniske filosofen och konung
Alexander den store. Då kungen frågade om Diogenes hade någon önskan, svarade
denne: "Ja, att du flyttar lite på dig, så att du inte skymmer solen. Alexander
blev mäkta imponerad och när han gick därifrån sa han "Om jag inte vore
Alexander, då ville jag vara Diogenes."
En annan anekdot som också är vida känd är att Diogenes brukade i fullt dagsljus
gå omkring på Athens gator med en lykta i handen. Då man frågade honom vad han
gjorde, sa han: "Jag söker en ärlig människa"
Grekisk filosof i Athen. Hans samtida räknade honom till sofisterna; liksom
dessa verkade han mitt i samhället, och hans undervisning hade formen av
samtal. Sokrates hävdar att frågan är en nyckel till ny kunskap - både för den
som frågar och för den som får frågan. Han menar att människan själv har oftast
svaret inom sig men behöver få frågan och föra en dialog både med sig själv och
andra för att bli medveten om "svaren". Målet var att framlocka intellektuell
klarhet, särskilt i etiska frågor, och att avskala den förljugenhet och
slentrian som livsprocessen och samhället lagrar över den ursprungliga renheten
och sanningen. Medlet var en obönhörlig, ofta ironisk argumentationsanalys; han
var en mot allt konventinellt ytterst skeptisk man, en enveten och fruktansvärd
motpart i diskussioner. Själv har han inte efterlämnat en skriven rad; vi känner
honom främst genom Aristofanes, Xenofon och Platon. Aristofanes framställer
honom (i Molnen) som vulgärsofist och applicerar vulgäruppfattningens totala
oförståelse för (eller missförståelse) av sofisterna på honom. Xenofones stod
honom ej heller nära, Platon tillhörde däremot den lilla kretsen av
entusiastiska lärjungar, och i de flesta av hans dialoger är Sokrates
huvudperson: en gestalt som renodlats och vidareutvecklats intellektuellt. Genom
Platon känner vi många personer ur den stora sokratiska vänkretsen. Bland dem
fanns individualister och radikaler, som inte hade mycket till övers för
demokratin. Det var just det - i förgrovad form - som man 399 anklagade honom
för inför folkdomstolen: att ha förfört ungdomen, att ha lärt ut ateism och
rabulism. Sokrates "försvarade" sig med att han tvärtom hade lärt den att tänka,
därigenom utfört ensamhällsnyttig gärning och alltså borde belönas. Indignerad
dömde folkdomstolen honom till döden. Meningen var nog att han själv skulle
förvandla domen till landsflykt, andra till varnagel och sina motståndare till
stor lättnad. Men Sokrates ville inte bli utvisad så han lurade dem: han tömde
bägaren med odörtsgift.
Sokrates hustru Xantippa blev enligt dom antika anekdoterna utmålad som en
ragata även om den grekiska skriftställaren och historikern Xenofon omtalar
henne i rätt hovsamma ordalag.
En vän kom till Sokrates och ville berätta en nyhet. ? Är din nyhet sann?
Frågade Sokrates. ? Njaa? Vännen ville fortsätta. ? För nyheten något gott med
sig? ? Njaa? Vännen ville ännu fortsätta. ? Är det någon nytta med din
berättelse? ? Njaa, sade vännen igen. ? Nå då skall du låta bli att berätta, sa
Sokrates. Om vi skulle använda de tre sållen om det vi vill berätta och säga om
varandra, tror jag vi skulle bli ganska tysta och medierna ganska tomma, för
vilka nyheter klarar de tre sållen
Med Demokritos uppnår naturfilosofin en ny grad av självständighet genom att han
frigör sig från myterna och diktarnas berättelser. Demokritos
skapade sin atomlära som en syntes av eleaternas och herakleiternas motsatta
antaganden om varat och tillblivelsen. I likhet med Anaxagoras uppfattar
Demokritos förändring som en ny- eller omgruppering av varande ting. Men till
skillnad från Anaxagoras och Empedokles anser Demokritos i likhet med Parmenides
att de gränslöst många och evigt varande tingen (odelbara atomer) som ligger
till grund för förändringsprocessen kännetecknas av en absolut oföränderlighet.
Demokritos tänkte sig att allt kunde delas upp tills man nådde en gräns. Atomen
markerar den punkt i delningsprocessen där processen måste upphöra. Atomen går
inte att splittra upp, menade han och förklarade atomernas rörelse med att de
ständigt stöter samman, studsar tillbaka och därmed sätter andra atomer i
rörelse. Atomerna var osynliga och har inga andra egenskaper än antal, form,
storlek och rörelse. De av atomerna skapade föremålen förorsakade sinnesintryck
- färg, lukt, klang,smak, vikt osv. Även människan och hennes själ är enligt
Demokritos uppbyggd av atomer. För Demokritos, liksom för den senare Leukippos,
verkar atomläran vara den enda möjliga vägen att förena våra uppfattningar om
erfarenhetsvärlden med den eleatiska idén om existensen av ett oföränderligt
varande. Enligt Demokritos var det förändringar bland atomerna som var orsak
till alla förändringar i världen. Det nya med Demokritos bild av världen och
dess tillblivelse var att han utan att blanda in gudar och kosmiska krafter
förklarade universum med materiens egna lagbundna förändringar. "Inget sker av
en tillfällighet, inget av en slump, utan allt har sin grund och sker med
nödvändighet" sade han. Det är ingen plan som uppfylls genom naturens gång, utan
allt som sker är bestämt av de betingelser som andra nödvändiga processer har
frambringat. Med utgångspunkt i Demokritos formulerade Epikuros sin filosofi om
lyckan som lust, och han använde atomläran för att fördriva fruktan för gudarna
och för döden. I 1600-talets naturvetenskap, då man ville tillbaka till de
mekaniska förklaringarna, dök atomläran upp hos bland andra Hobbes och
Descartes. Det grekiska ordet "atomos" betyder odelbar.
Om döden; "Sönderfall är inneboende i alla beståndsdelar".
Alkmaion var Pythagoras elev, och i filosofiskt avseende dualist. Han var en
vetenskapsfilosof, som skrev huvudsakligen om medicinsk vetenskap, och stundom
även naturfilosofi, såsom astronomi och meteorologi. Alkmaion lär ha varit en av
de första som utförde en dissektion, och den förste som sökte förklaringar till
sjukdomar i kroppens inre. Alkmaion menade att förståelse finns i hjärnan, och
var med detta en viktig föregångare för epistemologin. Hälsa var för Alkmaion
ett tillstånd av jämvikt mellan de fyra olika temperamenten, och sjukdom berodde
på miljön, näring, och livsstil.
Grekisk retoriker, författare och moralfilosof, och en av de Tio Attiska
talarna. Ett annat begrepp som Isokrates använde var kairos; ett grekiskt ord
som betyder ”det rätta ögonblicket” eller att ha känsla för att uttrycka rätt
sak vid rätt tidpunkt. Kairos är numera ett välkänt begrepp inom den moderna
retoriken. Det var Isokrates lärare Gorgias som ursprungligen myntade detta
begrepp och Isokrates retorik har ibland beskrivits som läran om rätt ord i rätt
tid.
I sitt tal i Messina sade Alkidamos att "Gud skapade alla människor fria och
från naturen är alla fria" och att "ingen är född till att vara slav" och "Gud
gör inte skillnad på folk"
Enligt Kratylos finns det inte någon som helst form av beständighet och med
denna föränderliga världens ting kan inga sanna utsagor framföras. I och med
varseblivningens ständigt föränderliga ting kan dessa följaktligen icke heller
vara föremål för vetande.
Han var en tid lärjunge hos Sokrates och tillsammans med Diogenes en av
grundarna av den Kyniska (Cyniska) skolan. Han ansåg att människan skulle vinna
sin högsta lycka genom att frigöra sig från alla behov och leva i enkelhet nära
naturen. Han hyste också i motsats till Platons idélära, den uppfattningen att
man bara kunde skaffa sig kunskaper om enskilda ting, inte om hela begrepp.
Aristippos var en av Sokrates lärjungar. Han grundade den cyreneiska
(kyrenaiska) skolan. Aristippos hävdade att det enda goda i livet var
ögonblickets lustkänslor och sinnets njutningar.
Platon var en grekisk filosof, som tillhörde en förnäm adelssläkt, han var
lärjunge till Sokrates och lärare till Aristoteles. Platon har haft inflytande
som torde sakna motsvarighet i det mänskliga tänkandets historia. Platon föddes
och verkade mestadels i Athen, där han 387 f.Kr. grundade en filosofiskola, som
ägde bestånd ända till 529 e.Kr. Den kallades Akademia efter den plats, där
undervisningen hölls. Platon företog flera resor, bl.a. till Syditalien och
Sicilien. Av hans författarskap finns 34 större skrifter och 13 brev bevarade;
några har dock felaktigt tillskrivits Platon. Dateringen av Platons verk är ännu
under debatt. De flesta har en dialogform, och särskilt i de tidigare dialogerna
är Sokrates en huvudperson, som med sina snärjande frågor och obeveklig logik
tvingar sin omgivning att analysera viktiga begrepp och omvärdera traditionella
föreställningar. Det är omstritt i vad mån dialogernas Sokrates är Platons
språkrör och hur mycket Platon är påverkad av den historiske Sokrates. Att
Platons långvariga skolning hos Sokrates och den traumatiska erfarenhet, som
dennes död innebar, har format grunddragen i hans tankevärld är dock helt klart.
Men han har också känt och tagit djupa intryck från andra filosofer som
Herakleitos och särskilt Parmenides från Elea samt pythagoréerna. Men allt detta
är förvandlat till material i Platons egen tankeverkstad; han hade kapacitet att
behärska och genomlysa vad han läst och hört. Många av skrifterna uppvisar
utöver filosofiskt skarpsinne stora skönlitterära kvaliteter. Till de mest
namnkunniga hör Apologien (Sokrates försvarstal) och dialogerna Protagoras med
en undersökning av dygdens begrepp, Gorgias, som är pythagoreiskt inspirerad och
kritiserar sofismen, Faidon, Menon, Faidros, Gästabudet, som utvecklar Platons
idélära, Staten och Lagarna som framställer statsläran, samt Timaios som i
mytens form förmedlar en bid av världsalltets uppkomst.
Det centrala i Platons filosofi är den av matematiken inspirerade idéläran,
enligt vilken sinnevärlden blott är en ofullkomlig skuggbild (skuggvärld) av
idéernas (den verkliga världen) eller allmänbegreppens eviga och oföränderliga
rike (allt jordiskt är endast kopior av eviga former och idéer). Idévärlden är
en metafysisk verklighet som ligger bortom den med sinnena upplevda världen.
Platon upptar här eleaternas tankar om skillnaden mellan det tillfälliga och
obeständiga som är för oss det iakttagbara, och det verkligt existerande;
avgörande är att han utvecklar dessa tankar till att också - och främst - gälla
de abstrakta kvalitativa begreppen. Men framför allt använder vi begreppen då vi
enbart tänker och reflekterar, denna översinnliga verksamhet är en betydligt
bättre och mer angelägen verksamhet än att undersöka verkligheten med hjälp av
sinnesorganen, menade Platon. Det är då begreppen kommer till sin rätta
användning. Idévärlden, som utgör den absoluta verkligheten, innehåller de
endast i oegentlig mening de existerande individuella tingens och
föreställningarnas idéer eller gemensamma bestämningar (allmänbegrepp). I
idéernas osinnliga, rent tankemässiga rike, som till sitt väsen skiljer sig från
den synliga världen, kan alla tings sanna väsen åskådas så som de borde vara. En
idé är således för Platon detsamma som ett allmänbegrepp. Den enskilda blomma
som jag plockar i en skogsbacke en majdag är ett enskilt objekt, ett ting, medan
det jag kommer att tänka på då någon frågar mig vad en blomma är, är
allmänbegreppet blomma. Således existerar begreppet "blomma" på ett mer verkligt
vis än erfarenhetsvärldens blommor, som är underkastade förändringens lagar och
som småningom vissnar och försvinner från den fysiska verkligheten. Idéernas
värdekaraktär framgår av att idéen "blomma" även betraktas som den fullkomliga
blomman. På samma sätt har vi varierande och oklara begrepp om vad som är
"rätt". Men våra möjligheter och ansatser till föreställningen "rätt"
återspeglar ofullkomligt idéen "det rätta", som är absolut och verklig. Under
intryck från pythagoréernas tankar runt relationerna mellan rent matematiska
konceptioner och "sinnevärlden" understryker Platon vidare nödvändigheten av
matematisk-geometrisk skolning för vinnande av insikt i det transcendentala
(översinnliga). Över ingången till sin Akademi lät Platon skriva "Låt ingen
matematiskt okunnig inträda här".
Enligt Platon har människans själ existens i idévärlden både före kroppens
födelse och efter dess död. I sin preexistens har själen skådat idéerna, men
minnet av dem har därefter fördunklats. Sann kunskap är dock möjlig genom
återerinring; den filosofiska verksamheten innebär att man genom koncentrerat
tankearbete söker uppnå denna återerinring = insikt om idéerna. Högst av alla
idéer står det godas idé - den rena tanken (nous) - och känner man verkligen det
goda, kan man inte underlåta att leva i överenstämmelse därmed, och alltså göra
det goda. Människosjälen tänkes sammansatt av förnuft, mod och begär, där
visheten är förnuftets dygd, tapperheten modets och måttligheten begärets samt
rättrådigheten dygden för det harmoniska förhållandet mellan dem. Själens delar
och deras dygder motsvaras i Platons statslära, som kan karakteriseras som en
aristokratisk socialism, av de styrande filosoferna, krigarna och
näringsidkarna. Platon var övertygad om att den sanna insikten egentligen
adekvat inte kunde uttryckas med ord. Den är outsäglig - därav följer att han
gärna uttryckte sig i myter och liknelser. Å andra sidan var han som Sokrates
elev och sofist övertygad om att filosofin hade ett timligt rationellt syfte.
Teori och praktisk tillämpning hänger oupplösligt samman. Därför försökte han,
genom sina kontakter med ledande politiker i Syrakusa på Sicilien att realisera
sina tankar om det rätta sättet att organisera en stat. Han hade ingen framgång,
men både utopister och praktiskt arbetande statsteoretiker har tagit djupa
intryck av Platons tankar och inställning.
Idén om en kollektiv och institutionaliserad barnuppfostran kan spåras tillbaka
till Platon. I "Staten" förklarar den store filosofen att alla föds med olika
egenskaper och det blir bäst "när var och en sysslar med det, som ligger för
hans anlag". Kvinnor skulle ägas gemensamt och barnen skulle avlas fram för att
få de bästa medborgarna till staten. De små barnen skulle fostras i gemensamma
barnkrubbor så att ingen favoriserades. En känsla av gemensamt ägande skulle
gynna staten i stort.
Hur påverkar upplevd osynlighet moralen, är det som Platon säger att vi börjar
"stjäla av grannarna om vi inte syns",
Kortversion
Enlig Platons idélära har de synliga obesatändiga tingen ingen självständig
verklighet utan är endast ofullkomliga kopior, avspeglingar eller reflexer av
osynliga, eviga realiteter, idéerna.
Idéläran ligger till grund för Platons behandling av alla filosofiska problem.
Platons verk är översatt till svenska, senast och fullständigt av Claes Lindskog
(1920-26)
Dion, en förnäm syrakusan, föddes omkring 410 f.Kr. och var nära släkt med
Dionysios d.ä., hos vilken han stod högt i anseende. När han efter Dionysios död
sökte bereda den platonska filosofin, som han själv ivrigt förespråkade.
Grekisk filosof som kallades för Diogenes den cyniske. Tillsammans med
Antisthenes var han en av grundarna av den cyniska skolan. Han skall bl.a. ha
tillämpat sin åskådnings asketiska krav genom att bo i en tunna. Diogenes är
huvudfigur i flera anekdoter. Mest känd är mötet mellan den behovslöse cyniske
filosofen och den makedonska konungen Alexander den store. Fiosofen låg och njöt
av solens strålar då kungen frågade om Diogenes hade någon önskan, på denna
fråga svarade filosofen kort:"Ja, att du flyttar lite på dig, så att du inte
skymmer solen. Alexander skulle då ha sgat: "Om jag inte vore Alexander skulle
jag vilja vara Diogenes". Diogenes hade en desillusionerad syn på världen –
cynisk i denna bemärkelse – som menade att lyckan består i den inre frihet man
uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och genom att vara nöjd med
enbart livets nödtorft, inte helt olikt buddhismen. Han sade sig i ett berömt
uttalande inte vara medborgare i någon stat utan en världsmedborgare.
Grekisk filosof( ej att förväxla med den store geometrikern från Alexandria),
han var lärjunge till Sokrates och grundare av den megariska skolan. Han hävdade
att den sanna verkligheten är en absolut enhet, oföränderlig och ett med det
goda. Andra läror är falska och måste avslöjas. Metoden var den sokratiska men
urartade alltmer till en spetsfundig disputationskonst, eristiken, vilken kommit
att känneteckna skolan.
Grekisk filosof, bankad till döds med mortelstötar.
Herakleides från Pontos, född 388, död 315 f.Kr., var en grekisk astronom och
filosof. Han verkade vid Platons akademi i Aten och var den förste som
förklarade att himlens dagliga rörelse beror på att klotet jorden vrider sig
kring en egen axel, ett varv per dygn.
Xenokrates delade in filosofin i logik, fysik och etik, och anses också ofta
vara den förste att försöka skilja sinne, kropp och själ. Han hävdade att
verkligheten är en kombination av perception, kunskap och åsikter.
Xenokrates blev år 322 f.Kr. ledare för den platonska Akademin. Han var vän med
Aristoteles.
Xenokrates som var fattig men mycket vältalig. Han talade så väl, sades det, att
en full ung man, Polemon, blev så imponerad av Xenokrates tal att han omedelbart
blev nykter för resten av sitt liv, och började studera för filosofen och till
sist blev hans efterträdare som Akademins rektor.
Grekisk filosof och naturforskare. Han föddes i Stageira en liten stad vid
Egeiska havets nordkust (Makedonien) och kom som 17 åring till Athen, där han
blev lärjunge vid Platons akademi. Omkring 340 f.Kr. blev han lärare åt
Alexeander den store, men kom 335 f.Kr tillbaka till Athen, där han grundade en
skola, Lykeion (Lyceum) eller den Peripatetiska skolan (Peripatos = övertäckt
galleria, promenad- och diskussionshall). Det var inte en skola i juridisk
mening som han grundade, han var förhindrad från detta redan av den
omständigheten att han som utlänning inte kunde förvärva fast egendom. 12 år
senare lämnade han av politiska skäl Athen och dog i landsflykt i Chalkis på ön
Eubea (hans mors födelseort). Aristoteles sysslade med praktiskt taget alla
dåtida vetenskaper utom matematik. Hans mångsidighet resulterade i ett
omfattande författarskap, av vilket dock endast delar finns bevarade, många i
lärjungeavskrifter av hans föreläsningar eller referat som hans åhörare har
skrivit ner. Från honom stammar den än i dag giltiga åtskillnaden mellan
teoretisk (etik och politik) och praktisk filosofi (matematik och
naturfilosofi). Han har haft en oerhörd betydelse för den vetenskapliga
utvecklingen, och han kan bl.a. anses som grundläggare av logiken och av
den biologiska vetenskapen, men även hans fysikaliska och psykologiska studier
var banbrytande. Inom estitiken har han skapat teorier om litteraturen och
hans Poetik ansågs som normgivande ännu på 1700-talet. Aristoteles hade delvis
andra uppfattningar inom metafysiken än sin lärare Platon och utvecklade i
stället sin egen lära kring de fyra begreppen form, materia, rörelse och
ändamål. Han hävdar även att det finns bara en värld, den synliga eftersom han
kategoriskt förklarade att det tomma rummet inte existerar. Aristoteles
läroböcker i logik, samlade under titeln Organon, användes långt in i nyare tid,
och den formella logiken grundar sig fortfarande på hans läror. Logiken
betraktade han som ett oumbärligt redskap för filosofin som t.ex. att med två
axiomer kan man utesluta ett tredje alternativ. Som naturforskare har
Aristoteles haft störst betydelse inom zoologin. Tre skrifter har bevarats; Om
djurens liv, Om djurens delar och Om djurens fortplantning. I dessa gör
Aristoteles ett försök till systematisering av djurriket. I sin fysikaliska
och astronomiska skrifter beskrev Aristoteles himlakropparnas rörelser, och den
världsbild han därmed konstruerade accepterades av vetenskapsmän i hundratals
år. Han var en empirist som i likhet med Pythagoras hävdade att jorden är
rund men Aristoteles ansåg att jorden står stilla i universums mitt. Känd är
också hans från äldre grekisk filosofi övertagna teorin om den
jordiska materians uppbyggnad av de fyra elementen jord. vatten, eld och luft.
Aristoteles hävdade att tänkandet ägde rum i huvudet medan vårt minne fanns
lagrat i hjärtat, både tanke och minne behövde ett hem, han menade också att
"ytterst söker människan lyckan genom självförverkligande och
självtillräcklighet". Inom teologin omstörtade han den platonska idéläran genom
att bestrida själens odödlighet, skapelsetanken och tron på Försynen.
I den persiska filosofen och läkaren Avicenne (980-1037) fick Aristoteles en
stor beundrare och genom talrika översättningar från arabiska (bl.a.
Metafysiken) fick Aristoteles och arabiskt kunnande en alltmer central ställning
i det västerländska utbildningssystemet under 1100-talet. Under 1300-talet
grundades de nya universiteten i Wien och Prag, Köln och Heidelberg som
baserades på skolastisk aristotelism. I framför allt universiteten i Paris och
Oxford formerades samtidigt motrörelser mot Aristoteles´ naturfilosofi, och även
mot hans ontologi och kunskapsteori. Till de skarpaste kritikerna hörde
humanisterna.
Den mest kända i Aristoteles vetenskapslära är hans teori om syllogismerna, dvs
hans regler för korrekt bevisföring. Han utvecklade dessa ur santals- och
diskussionskonsten. Den som påstår något i en diskussion måste helst kunna visa
att det han påstår följer av något som alla är överens om. Dessutom kommer den
som argumenterar att få ett övertag om han kan visa att motståndaren bryter mot
sina egna förutsättningar eller mot något som alla håller för sant. Syllogismens
enklaste form är slutledningen från två premisser.(P) till en slutsats (S).
Syllogismens slutsats ger ingen ny information förutom den som getts i
premisserna. Syllogismen är en slutledning som visar varför det förhållande som
uttrycks i slutsatsen är nödvändig. Därmed gör den "möjlig" (implicit) kunskap
till "verklig" (explicit" kunskap. Vetenskapsmannens viktigaste uppgift, menar
Aristoteles, är att hitta de rätta premisserna för ett påstående eller en
iakttagelse, dvs att gå från det konkreta till det allmänna för att ta reda på
vilken typ av nödvändighet som var verksam när något faktiskt skedde.
Syllogismen omfattar högst tre termer: överterm (Ö), underterm (U) och
medelterm (M).
T.ex. Om dödlighet tillkommer alla människor (Ö) och det att vara människa
tillkommer alla Athenare (M),
så tillkommer dödlighet med nödvändighet alla Athenare (Ö).
Premiss1: Alla människor (M) är dödliga (Ö)
Premiss2: Athenare (U) är människor (M)
-----------------------------------------
Stutsats: Athenare (U) är dödliga (Ö)
Aristoteles stora logiska upptäkt var, att oavsett vilka substantiv och adjektiv
man satte in, skulle man få en giltig slutledning. Slutledningens giltighet är
nämligen inte beroende av påståendeinnehållet i premisserna eller slutsatsen.
Slutledningar är, precis som räknestycken, giltiga när de har den nödvändiga
formen, oavsett om det handlar om att räkna äpplen eller päron. Slutledningen
kan dessutom vara giltig i sin egenskap av slutledning, även om påståendena i
premisserna och slutsatsen är rent nonsens. Och slutsatsen kan vara sant
påstående utan att slutledningen av det skälet är giltigt. Slutledningens
giltighet är uteslutande beroende av formen. Innhållet är en sak för sig.
Många menar att Aristoteles största bidrag till filosofin och vetenskapen just
ligger i denna åtskillnad mellan slutledningens form och dess innehåll.
Aristoteles lägger på detta sätt grunden till det vi kallar formell logik, dvs
läran om hur slutledningar kan och bör se ut. Han är den förste som ser att
påståendena i premisserna och slutsatsen har så lite med slutledningens form att
göra, att man kan ersätta de tre termerna med variabler, dvs bokstavssymboler
som kan stå för all världens egenskaper och ting.
DE allmänna lagar som observationerna sätts i samband med måste vara säkrare och
klarare än de enskilda händelserna. De får inte själva kräva bevis, utan måste
kunna härledas ur axiom, dvs obevisbara påståenden som man tar som utgångspunkt
och som inte kan betvivlas. Syllogismen är alltså ingen metod för upptäkter utan
en bevismetod.
Causa Finalis - den verkande orsaken - ändamålet eller syftet varför handlingen